Få upplevelser utanför Old Trafford kan toppa själva våren i Manchester. Är det någonstans man ska vara när det är vår i Manchester så är det just i Manchester.
Och här är jag. Med några skälvande timmar kvar innan Nemanja Vidic och Rio Ferdinand et al kanske för sista gången visar upp sig för Old Trafford som Unitedspelare ligger jag på hotellrumssängen, med Frida Anderssons tolkning av Lundells magnifika Jag saknar dej i lurarna – och bara njuter.
Det är inte som att komma hem att återvända till västvärldens vackraste stad, det är snarare som att träffa en kär gammal vän igen. En kär vän man alltid har i tankarna.
Ibland tycker jag, ologiskt nog, synd om alla som inte har skaffat sig en fotbollsklubb utanför Sveriges gränser att förälska sig i. För det blir så mycket mer än fotbollen som kommer på köpet.
På andra sidan spektrat finns grannstaden bredvid Mersey, där vi gjorde ett nedslag i går kväll för att njuta av att se Andreas Pereira göra en Jompa O'Shea. Jag missade dock skickligt matchens enda mål då vattenkastningsklockan ringde och när jag försökte skynda mig ut för att se vilka som gjorde mål stoppades jag bryskt halvvägs till läktaren. No beers out there!
I eftermiddag ska dock alla mål bevittnas när Poznanfjantarna i Sunderlandklacken halvnakna och ölstinna ska få se Giggs röda och vita armé skicka Bissen & co ett steg närmare sin rättmätiga plats i den engelska fotbollshierarkin.
De svarta katterna har inte vunnit på Old Trafford på 46 år och I'll be damned om det inte blir minst 46 till. Oavsett om de har något att spela för och United låtsas fajtas för Europa League. Det här ska inte förloras.
Tombolan:
DDG
Jones – Evans – Smalling – Evra
Nani – Carrick – Fletcher – Januzaj
Mata – Hernandez
Nu ska jag ge mig ut och möta den.
Hörs i morgon, readers.
Skickat via Blogsy