Embed from Getty Images
Jag såg United för första gången live på våren 1990 mot just Tottenham Hotspur. Gazza hängde ett och Gary Lineker gjorde ett av sina typiska, estetiskt vansinnigt vackra, Gary Lineker-mål och United fick nöja sig med tröstmål på straff.
Den säsongen slutade Spurs trea och United först på 13:e plats. Därefter dröjde till David Moyes innan Tottenham slutade för United i ligan igen.
I våras var ordningen återställd och det får gärna ta 23 år till innan någonting så fruktansvärt upprepas. Med en av våra få kvarvarande kulturbärare, The McDonald’s Head of Welsh Football, som assisterande manager är jag säker på att meddelandet är tydligt inför matchen: Spurs är 3 poäng. No more, no less. Speciellt med tanke på att Levy inte förstärkt på ett skräckinjagande sätt.
Louis var extatisk på presskonferensen i dag, kanske inte lika mycket för Ashley Youngs nya 3-årskontrakt som för att klubben tydligen har en skadefri trupp! Extasen för oss fans var dock snabbt förvandlad till ett ”vad fan” när den extatiske Louis berättade att han inte tänkte spela DDG. Det är klart att holländaren och Edward inte är på samma våglängd här och givetvis är det pajasbetonat att United går in i säsongen i det här läget.
Men så är det. Fucked up.
Nu över till elvan:
Johnstone
Darmian – Smalling – Blind – Shaw
Carrick – Depay – Schneiderlin
Mata – Rooney – Young
Målvakt: Jag har en känsla av att det här kan bli fullkomligt avgörande för mycket av vår säsong. Nu när De Gea petas kommer det att spekuleras vilt i en ersättare och bli allmänt ännu oroligare i defensiven än vad det är redan nu, utan ny mittback. Först på papperet, sen även på planen. Å andra sidan, tas De Gea till nåder kan vi nog räkna med att spanjoren tvingas vänta en säsong på flytten hem till Spanien (vilket han skulle ha tänkt på innan han skrev på sitt femårskontrakt, förstås, om man nu ska vara petnoga) och det blir en Ronaldo-2008-2009-säsong för honom. På gott och lite ont. Gott eftersom han knappast har blivit sämre, ont för att vi minns ju alla hur otroligt sur Ronnie såg ut den terminen.
Jag gissar att Johnsone får chansen. Romero har inte spelat en minut fotboll för United, Lindegaard kommer knappt ihåg vad han har för yrke och Valdes är persona non grata.
Försvar: Självskrivna kanter och självskrivna centrala figurer. Valencia och Jones är de enda som skulle kunna hota, men Antonio kom igång med träningen senare efter sin operation och Jones har varit mer tankspridd än vanligt på försäsongen. Inget snack.
Mittfält: Carrick lär få chansen att visa att gammal är äldst till en början och det måste vara stimulerande som satan för den gamle att äntligen få lite konkurrens på ålderns höst. Vem som ska spela bredvid honom som holding/tvåvägsmittfältare är en mer intrikat fråga. Schweinsteiger har rutinen, meriterna, en hög högstanivå – men saknar Premier League-erfarenhet och kanske lite flås och det är det sistnämnda som talar i Morgans favör.
Depay verkar bli en central figur, om det inte handlar om dimridåer från bossens sida, och ska det spelas 4-3-3 är det han som får ta spetsen.
Herrera verkar av försäsongen att döma få fajtas än en gång för att visa att han minsann läst filosofiläxan.
Anfall: Konkurrensen är inte mördande framåt, trots allt. Fellaini är avstängd, Januzaj trots allt en bit från att vara en startspelare och Pereira en gröngöling. Rooney ska spela, han bara ska spela. HAN SKA SPELA. Jag protesterar och raljerar inte på något dolt sätt, jag bara konstaterar. Och med tanke på alternativen Wilson och Hernandez ser jag ingenting fel i det valet. Förutom det faktum att United är i behov av en vassare striker.
Att vi saknar en målvakt, en mittback och en anfallare är sekundärt i det här skedet, med 24 timmar till avspark. Det finns mig veterligen ingenting att göra åt saken innan Rooney och Depay sparkar igång säsongen i morgon.
Game on.
PS. Jag tror för övrigt att vi slutar fyra i vår, men återkommer till tipset när transferfönstret smällt igen. Egentligen orimligt att tippa innan. DS