Heaven’s on fire

Embed from Getty Images
Det skulle bli en transportsträcka – och vilken transportsträcka det blev!
United var åtminstone fem nummer för stora för belgarna som efter paus fick punktering på alla möjliga ställen. Dessutom var det en duktig påminnelse om att vår kapten fortfarande är kapabel att göra hattrick, att Ander Herrera erbjuder så mycket när han spelar längre fram i banan och att Belgienbesökande Avram Glazers plånbok inte lär bli mindre efter detta.
Framförallt var det skönt att ordningen i universum och morgondagens Champions League-lottning är återställd.
Nu håller vi tummarna för att Malmö FF får åtminstone ett mardrömslag i sin grupp.
Lika efterlängtat som underbart!

• Wayne Rooneys hattrick. Envisa kritiker av engelsmannen skulle kunna påpeka att Brugges försvar knappt höll Championshipklass och att i princip ”vem som helst” av någorlunda hög klass skulle ha satt tre denna kväll. Och jag kan förstå det, då belgarna knappast var något AC Milan anno 1993-94. Men samtidigt är det oavsett motstånd inte bara att sparka in bollar i parti och minut oavsett motstånd när det handlar om CL(-playoff). När Rooney väl fick in 1-0 – hans första mål på nästan tio timmar – var det som att 650 miljoner fans tyngd över honom upplöstes och han såg helt självklar ut i sina två påföljande mål. Lika självklart verkade det vara att han skulle ligga i den positionen han låg, högre upp mellan mittbackarna, allt som oftast. Han hade till och med en formidabel chans att sätta sitt fjärde, men då hade väl nätet (det virtuella alltså, inte det på Jan Breydelstadion) exploderat. Fyra mål kvar innan han är jämsides med Denis Law och nu hoppas vi att den här kvällen satt agendan för hans säsong och att hans tio-elva matcher dessförinnan bara var en parentes. Hans små kroppsvrickningar var bara de värda ett hattrick, för övrigt. Rooney går förresten på söndag in på topp 10-listan över de spelare som gjort flest matcher för United då han hamnar jämsides med Arthur Albiston. Otroligt vad tiden springer iväg.

Manchester United-klass

• Ander Herreras andra halvlek. Spanjoren har precis som i fjol fått se sig placeras på bänken och det var tydligt att han var lite väl het i början av matchen i kväll. Men när han, något överraskande, fick behålla sin plats efter paus var det som att en ny spelare såg dagens ljus. Med honom i en offensivare roll öppnar det för ett snabbare anfallsspel i United och han stod följaktligen för 1+1 i rätt kolumn i andra halvlek.
• Bastian Schweinsteigers framspelning till Ander Herrera. Det är ytterst sällan man ser en passning från det avståndet få en mittback att förvirras så mycket att denne ramlar omkull, men så var fallet den här gången. Och Anders avslutning …
• Defensiven igen (bortsett från sista fem i första halvlek). I fjol fick Van Gaal kritik för att han hade för mycket tyngd framåt med Di Maria, Falcao, RvP, Rooney med flera och att han inte satsade ytterligare på defensiven istället. I år har han fått kritik igen för att han inte satsat på fler mittbackar. Resultatet? Ett insläppt (själv)mål på fem matcher …
• Tålamod/taktik. När Van Gaals possessionfotboll får bära frukt blommar hela jäkla frukträdgården på en gång. I första halvlek höll man i bollen, Brugge avvaktade men hade ingen större nytta av att inte pressa högt, och när det blev dags för akt 2 var 4-3-3-formationen i full flow. Bara att hoppas att den här insatsen kan tas med in i ligaspelet också.

Också en släng av lite kärlek:

• Sergio Romero. Argentinaren har alltså bara släppt in ett ynka mål på sina fem första matcher i sin nya klubb. Och i dag fick han i alla fall svettas några milliliter för att hålla nollan. Idag fick jag känslan av att han ofta har ett slags kraftfält framför sig som gör att bollarna inte vill gå in bakom honom. Och det är fortfarande lika underligt att han är målvakt i Manchester United. Inte på något bra sätt och inte på något dåligt heller. Det är bara märkligt. Men så länge den här statistiken fortsätter är jag helt tillfreds.
• Luke Shaw är på väg att bli så där självklar som en ytterback ska vara i United. Så självklar att man bara räknar med att han är lika bra defensivt som offensivt, á la Irwin och Evra i deras prime. Inom ett par år kan han vara där.
• Memphis innan 1-0. Första gången i halvleken han fick bollen där han ska ha den. United överbelastade mittfältet, Memphis stod redo till vänster och satte fart, skar in och serverade Rooney som skötte resten. Därefter blandade och gav holländaren, precis som tidigare. Men 2+2 på två matcher i kvalet är förstås med beröm godkänt.

Rostigt:

• Chicharito Hernandez. Om Wayne Rooney på något sätt visade att hans kommande form inte är någonting att oroa sig för så var mexikanens målnäsa helt förvirrad. Dels sumpade han en straff och i slutminuterna bommade han ett nästan bättre läge på Ashley Youngs delikata inspel. Inte för att dra några förhastade slutsatser av detta; Men tror han verkligen själv på en framtid i klubben? Hans managers blick mot assistenten från Wales visade kanske hur mycket framtid han har. Det var lite outtalat: LvG: ”Jag säljer fan honom”. Giggs: ”Okej, du gör som du vill”.
• Sista fem minuterna av första halvlek såg det ut som att spelarna i bortalaget hade börjat tänka på potentiella motståndare i lottningen. Oj, vad chanser belgarna skapade! Det lär de få höra i veckan, trots 4-0-vinst, om Louis van Gaal är den jag tror att han är.
• Ander Herreras första halvlek. Ojoj, vad taggad vårt lilla energiknippe var! Men oj vad fel det allt som oftast blev! För tyvärr fick det mest utlopp i misslyckade tacklingar, misslyckade skott och en allmänt misslyckad 45:a. Men man kan samtidigt förstå att risken fanns med tanke på hur mycket han var sugen på att bevisa i sin första start för säsongen. Tycker dock att LvG kan ha fått en tankeställare inför besöket i Wales på söndag även om jag misstänker att en viss afrofrisyrbeklädd man kan ligga bra till för en start i ungefär den positionen.

Viktigt:

• Louis van Gaal ”roterade” truppen och det enda det egentligen innebar var att Morgan Schneiderlin spelade 0 minuter och Ander Herrera drygt 60. Men tack och lov lyckades United – som startade med samma försvarlinje igen! – att komma undan skador igen. Otroligt.

Och så detta, innan kvällen är all:

• Jag vill inte kritisera Darmian, som ju stått för en enastående inledning på sin karriär i England, alltför mycket, men i kväll gjorde han sin svagaste insats i United. Många felbeslut, flera felpositioneringar och – även om Mata inte är någon Beckham när det handlar om att hjälpa till i defensiven – det var på hans kant som belgarna skapade mest chanser. Spelade dock upp sig allt eftersom. Jag hade inte heller väntat mig annat.
• Drömlottning i morgon: PSV, Sevilla, Malmö. Det är över 20 år sedan United spelade Champions League-fotboll på svensk mark, så det kan var på tiden.
• Skrockade lite när Rooney fick frågan i intervjun vad hans händer mot himlen betydde. ”Om du har tittat så ser du att jag gjort det de senaste två åren” svarade vår katolske kapten. Säger lite om måltorkan… (Att han börjat med det har jag för mig har att göra med att hans frus syster dog i början av 2013, by the way).