Embed from Getty Images
Som jag har saknat de här matcherna! När man med halvtimmen kvar kan sitta och bara njuta. Dels av den anfallsfotboll man fått se United prestera och dels eftersom de tre poängen är i hamn.
Varifrån den insatsen kom, vet jag inte, men det spelar absolut ingen roll att United och Van Gaal chockade oss på det sättet. Det får gärna hända igen, när som helst, hur ofta som helst! Härligt anfallsspel, mängder av chanser och knappt några för Stoke.
Otroligt.
The Busby Babes både är och hade varit stolta.
Magiskt:
- Omställningar, rakt spel, med Mata centralt som hittade öppningar. Det var som att göra en tidsresa några år tillbaka i tiden. Anfallet till 2-0 var säsongens överlägset vackraste. Från Carricks nätta lyftning till Matas snabba fötter, till Rooneys framspelning till Martial, till fransosens avslutning. Gåshuden var tillbaka! Måtte den få återkomma redan till helgen!
- Det var fyra månader sedan United gjorde ett hemmamål i första halvlek i ligan och det var lika länge sedan United vann med tre måls marginal på Old Trafford. Av en ren slump (?) förlorade United ”possessionmatchen” …
- Rooney-Martial-samspelet. Det har synts embryon i de senaste matcherna och i dag växte samarbetet ytterligare. Rooney behövde inte ens titta ut på kanten för att veta att han kunde lägga ut bollen till vänster där Martial kom i full karriär.
- Juan Mata. Hans överlägset bästa insats som #10 i en Unitedtröja. Den lille spanjoren var central i samtliga tre mål från sin centrala position. Ska han få någon skopa med kritik – vilket han rimligen får från Louis van Gaal – så är det att han borde ha satt något av alla sina lägen.
- Anthony Martial. Hans första 45 var lika magnifika som hans insats mot derby i cupen. Eller, de var till och med bättre. En fenomenal spelare som har potential att bli en himmelsk.
Också tre tummar upp:
- Försvarsspelet. Även om Stoke kom in med bollen i straffområdet vid flera tillfällen var det nästan alltid en Unitedspelare i vägen när det vara nära att brinna. Antingen med tacklingar eller blockeringar. Jag hittade faktiskt inte en enda brännhet chans för gästerna.
- Och här var Smalling-Blind på gränsen till formidabla. Peter Crouch, som gjorde ett sällsynt framträdande, var i princip chanslös. Walters försökte ställa till lite problem, men förgäves.
- 1-0 var hemgjort så det förslog. CBJ:s suveräna framspelning till en påpasslig Lingard värmer alltid ett hemvävt hjärta extra mycket.
- Apropå CBJ så var ytterbackarna näst intill lika stabila som de centrala. Darmian, som haft så stora problem, var tillbaka och verkade åtminstone vara i mer balans än på länge. CBJ var lika oberörd som vanligt.
- Wayne Rooneys återkomst till laget. Efter en höst som var outgrundligt usel har kaptenen hittat sig själv och nätet på ett beundransvärt sätt. Kanske var det petningen som satte eld i baken på en alltför bekväm Rooney? Oavsett vilket så är hans inledning på målskyttet 2016 utmärkt. Även bra i one-touch-släppen i kväll. Kul!
Slutligen…
- Det gula kortet på Martial var så mjäkigt, så orättvist, så ovärdigt. Mr. East hade inte en kväll han tar upp i första kapitlet av sin självbiografi. I alla fall inte om han vill skryta.
- Minns ni diskursen efter senaste mötet med Stoke? Den var lite annorlunda, kan jag påminna er som glömt …
- United har hamnat i ett minivakuum i tabellen. För trots 3-poängaren i kväll är det fem poäng upp till topp 4 och i nuläget är det en fajt med West Ham om femteplatsen medan distansen ned till sjundeplacerade Southampton är sex poäng. Blir det same old, same old, mot Chelsea på söndag är risken att avståndet växer med tanke på motståndet för lagen framför.
- Giggs frånvaro på bänken fick till och med den svenske kommentatorn att börja snacka om ”sociala medier-rykten” att The Welsh Wizard ska vara på väg till Celtic som manager. Andra källor hänvisade till en sjukdom i familjen. Det andra känns mer troligt, även om walesaren säkert börjat fundera på nästa steg i karriären. För Unitedmanager lär han knappast bli i sommar även om LvG tackar för sig eller får foten.