Embed from Getty Images
Liverpool gick så klart in som favorit med tanke på säsongsöppningen.
Ändå var matchen Uniteds i princip ända fram tills Adam Lallana dök upp.
Men då Mourinhos pragmatism, glöd och taktiska disciplin sitter krävs att spetsarna levererar mer på egen hand. Det gjorde varken Paul Pogba eller Zlatan Ibrahimovic. Absolut inte.
Men jag tror att José Mourinho är nöjdare än Jürgen Klopp. Och det är ALLTID bättre att en Liverpoolmanager sover sämre än en Unitedito.
Och vi sover ju faktiskt bättre än deras fans också. Inte bara för att det är vi som har David De Gea i våra hjärtan.
Mästerligt:
- Det var faktiskt lite Barthez-på-Hamanns-skott-vibbar över De Geas räddning på Coutinhos. Det är nästan lika magiskt när en keeper gör något sånt som när ett sånt skott borrar sig in i krysset. Kanske lite mer magiskt, till och med. Stokedebaclet är härmed glömt.
- Antonio Valencias glidtackling när Firmino var på väg igenom i slutet av matchen. Han har förmodligen inspirerats av Bailly. Och han har gjort det så pass mycket att jag var övertygad om att det var Eric som gjorde den.
Mäktigt:
- Firma Herrera-Fellaini, som höll genomgående en mycket hög nivå. Den ettrige spanjoren (vilken energi!) var planens bäste spelare. Så kan det bli när man får förtroende under en längre period.
- Disciplinen över hela försvarslinjen – under första halvlek hade knappt den fruktade anfallstrion Sturridge-Firmino-Mane någonting att notera i sina dagböcker. United till slut såg ut som ett Mourinholag. Det gick ut över anfallen, men det kan bara ha varit bra för moralen och känslan i laget. Vinna hemma och kryssa borta mot ”storlagen” blir ju i förlängningen en lyckosam kombo.
Uddlöst:
- Firma Zlatan-Pogba. De två största namnen i laget lyckades visserligen störa hemmalagets uppspel skickligt många gånger, men i offensiven var det långt mellan ljusglimtarna. Och när den ene lyckades, misslyckades den andre. Som när Pogba trollade i inledningen av andra bara för att få se Zlatan fucka upp sin nick rejält. Här kunde vi återigen ha krävt mer av båda två, framförallt av svensken som dessutom sprang offside mycket och drog på sig många onödiga frisparkar. Snuddande nära en 4 i betyg. Och Pogba var inte många procent bättre. Lagets stjärnor var lagets plattfiskar i kväll.
- Marcus Rashford hade inte heller en av sina mest makalösa matcher. Men han är mer ursäktad än de två andra. Han kanske hade ett stundande matteprov i bakhuvudet också.
Annars:
- Liverpool fick en helt annan fart och dynamik i och med Lallanas inhopp.
- När Rooney byttes in förstod jag att Mourinho var nöjd med en poäng. Man kan tycka vad man vill om det, jag blev lite besviken. Men Liverpool hade då tagit över taktpinnen och en pinne är ändå bättre än noll på Anfield. Men sämre än tre, som ni säkert vet.
- Kom på att det var väldigt länge sedan jag tänkte på Unitedfansen i de här raderna efter matcherna. Både skönt och lite sorgligt. Skönt eftersom det under en alldeles för lång tid var det enda som fanns att glädjas ut och sorgligt eftersom de alltid bör hyllas.