Embed from Getty Images
Så. Det var det.
Både Manchester Uniteds ligasäsong och Michael Carricks karriär avslutades i solskenet på Old Trafford. Även om båda på ett sätt varit avslutade ett tag var det ändå sorgligt att se kaptenen lämna planen för sista gången.
Det var inte lika ledsamt att se matchen blåsas av, däremot. De senaste fyra ligafajterna har mestadels varit sorgliga akter, om man förväntat sig någon slags underhållning.
Förhoppningsvis kan Mourinho och United tända till rejält till säsongens clou nästa helg.
Michael Carrick:
- Kaptenen som gick i mål efter en tolv år lång Unitedkarriär fick också – så klart – starta matchen. Häpnadsväckande nog hans första ligastart för säsongen. Inte lika häpnadsväckande var att vår favorit-Geordie låg bakom ledningsmålet med sin fantastiska lyftning till Mata. Ett passande (hihi) och värdigt avsked för en fanbärare av rang. Även om han inte direkt haft något avtryck på planen under säsongen kommer han garanterat att saknas i omklädningsrummet – om han nu inte blir kvar där i någon form även till hösten.
Ace:
- Givetvis att Michael Carrick fick skapa någonting från ingenting med sin formidabla lyftning till Mata i samband med 1-0-målet.
- Romeros räddning i slutet av första halvlek var fullständigt formidabel. Han är sådan, argentinaren, att han kan inleda en halvlek med att hänga tvätt och avsluta den med att stå för en utomjordisk räddning. DDG-klass.
- Eric Bailly såg ut som om det var en testimonial han var med i. Rakryggad, arrogant och med en helt fantastisk näsa för att bjuda på rätt tacklingar och dribblingar. Obegripligt att han inte är säker på en plats i elvan till Wembley, eller hur?
Not ace:
- Igen. Jag ser fortfarande ingenting som får mig att förstå vad det här United vill i offensiven. Förutom det oväntade målet skapades i princip ingenting, ens om man försöker värka fram Unitedchanser. Det var inte direkt någon charmoffensiv – vilket det inte heller varit i närheten av de senaste veckorna heller. Medan man ibland får känslan av att motståndarna spelar med en man mer, är känslan ibland när man ser United att man spelar med en man mindre.
- Rashford har ett fenomenalt tillslag, men tyvärr är det ju inte tillslaget som räknas utan var bollen hamnar. I eftermiddags hamnade den på row Z.
Sist för näst sista gången i år:
- 81 poäng är fler än vi hade när vi vann ligan för sju år sedan. Egentligen otroligt, även om det mer visar att det var jämnare i toppen då.
- Det var inte bara Michael Carrick som avslutade sin Unitedera. Även Rui Faria gjorde sin sista match, om än inte efter en lika lång och framgångsrik karriär. Det är alltid lika spännande att se vem som United tar in som assistent när en assisterande lämnar. Roy Keane skulle vara lika coolt som oväntat.
- Andra som också troligen gjorde sin sista Unitedmatch: Daley Blind och Matteo Darmian. De fick inte lika stora hyllningar och det var väl inte heller att vänta då varken holländaren eller italienaren stått för några stordåd överhuvudtaget. Jag häpnar, förresten, varje gång jag ser Darmian över hur lätt han säljer sig i en-mot-en-situationer. Även Luke Shaw kan, konstigt nog, ha tagit farväl av Drömmarnas Teater. Där är jag mer kluven till om det är rätt eller inte.
- Det här var alltså en för ligan och tabellplaceringen helt meningslös match. Tidigare Unitedmanagers har använt en liknande tillställning för att ge ungdomar chansen, men här såg vi ingenting av det. Varför? För att Darmian ska få spela sig i form inför VM? Nej, just ja, han spelar ju inte där. Obegripligt.
- Nu har vi sex dagar på oss att ladda för cupfinalen. Precis som spelarna. Jag räknar kallt med att Mourinho går all in och slaktar Conte och Chelsea. 5-0 är väl inte för mycket begärt?