När mästerskapsspelarna ramlar in en efter en på Carrington passar det väl alldeles utmärkt att bloggen stapplar tillbaka i samma veva som Bruno Fernandes motorbåtrusar in på träningsanläggningen, eller hur?
Bloggen har likt United haft sina ups and downs de senaste säsongerna, men tanken är att den nu – likt United – ska återfå lite av fornstora dagars glans. Det återstår att se vilka som lyckas först.
Oavsett hur fajten oss emellan går kvarstår faktum att jag (Mats) och Lisa ska göra det vi kan för att underhålla och förbrylla er på vårt sätt, medan Sancho och Varane ska göra det på sitt. Och även om vi inte är lika efterlängtade som två på papperet enorma värvningar så är vi lik förbannat kvar än. Som vore vi Phil Jones.
Hur som helst: Med andraplatser, semi- och finalförluster i bagaget går Ole Gunnar Solskjaer in i sitt livs mest pressade säsong som manager. Avståndet till city måste minska – och inte med någon Antonio Valencia-snett-hemåt-för-jag-har-glömt-hur-man-anfallar-passning, utan rejält. United har alltså inte vunnit ligan på häpnadsväckande åtta år och även om dynastier har sina ups and downs är det anmärkningsvärt att tiden efter den store fortfarande är så förtvivlat svår.
8 år utan ligatitel har jag inte upplevt sedan innan jag blev tonåring och fick nöja mig med att se United på tv ett par gånger om året (resterande tid var det text-tv som assisterade) och även om jag inte minns någon panik (när man är 11 är det andra saker man har panik över) så börjar det bli lite halvsegt här – speciellt med tanke på de rikedomar du och jag upplevt under 90- och 00-talen.
Sedan United i liten panik övergick till att bli Manchester United 2.0 efter Alexanders frånträde har det köpts spelare av diverse kaliber för att styra skutan åt rätt håll. Glazyrerna är i vanlig ordning nöjda med topp 4 (stålar, CL, det där) men det är givetvis inte vi. Och nu har vi (jänkarna lägger så klart inte ut en spänn) pungat ut med över en miljard igen för att se till att topp 2 blir topp 1.
Och den som först och främst ska hjälpa oss med det är alltså Jadon Sancho. En Manchesterpojk som lämnade den onda sidan av stan för att göra succé på Westfalen och sedan dess ändå typ är mest känd för allmänheten för att ha missat en straff för England.
Hans intåg i United lär inte få några större svallvågor när det gäller spelare ut. Möjligen är Daniel James, som hade en kvart i strålkastarskenet, aningen orolig över sin speltid liksom Lingard (som blir 29 år i december!). Inga tårar skulle fällas härifrån om någon av dom såldes heller, vill jag poängtera.
Sanchos intåg betyder att Englands framtida offensiv nu är Uniteds. Med honom, Rashford och Greenwood (Matadoren ska givetvis starta så mycket det går, men han är till och med äldre än Lingard) från kanterna lär vi få se många pulshöga fans på Old Trafford ställa sig upp med jämna mellanrum. För vi ska inte glömma att Greenwood bara börjar bli varm i kläderna, och Rashford – efter operationen – bör kunna ta sitt spel till nästa nivå.
Under EM fick vi tyvärr inte se så mycket av Sancho, och jag erkänner villigt att jag varken följt honom särskilt noga i vare sig Bundesliga eller CL. Men jag är inte dummare än att jag kan både googla och läsa och titta och se och förstå att det är en potentiell game-changer vi har fått till klubben. Han har det mesta som behövs för att bli en superstjärna och det skulle inte göra mer ont att se en gammal citylirare utvecklas till det i United.
Därefter har vi vår nya Larry White i backlinjen. För första gången har United köpt en av världens mest ansedda mittbackar utanför Englands gränser och det är värt att höja på ögonbrynen åt. Inte bara för att det inte hänt tidigare utan för att det visar att United dels har hittat andra guldklimpar eller enbart satsat inhemskt. Och att dessutom ”få” en spelare igen från Real – det brukade vara one-way traffic ditåt förut – är magnifikt.
Varane var på Uniteds radar redan på Fergies tid, men valde iberiska halvön istället och det är svårt att titta på hans cv under tiden i Real, jämföra det med Uniteds, och hånfullt vråla att grabben gjorde bort sig när han valde. När han nu som 28-åring, och rimligen i eller nära sin peak, äntligen anländer till Old Trafford gör han det med hyfsade krav på sig. Dels är det som bekant ingen social verksamhet att starta matcher i världens vackraste fotbollsklubb och dels är det som bekant inte lätt att som utlänning komma till Premier League och övertyga fansen och media om sin förträfflighet. Fråga bara Vigge. Kommer han då att lyckas? Eller blir han en ny Angel di Maria?
Tja, säg det. Jag har i alla fall under många år varit impad av fransosens elegans och effektivitet i Reals backlinje, så att få se honom i en Unitedtröja känns i nuläget alldeles fantastiskt. Oavsett vad man säger om Maguire-Lindelöf och Bailly-Tuanzebe som understöd så är det inte en ramstark och konsekvent högpresterande centerdefensiv United stoltserat med de senaste åren. Det görs inga mål på fasta situationer framåt, och det ramlar in alldeles för många på fasta bakåt. Varane-Maguire – som rimligen med 99,9 procents säkerhet är förstavalet nu – måste ändra på detta.
Under EM satt sonen och jag och pratade om Varane och vi konstaterade att åtminstone under mästerskapet så såg inte fransmannen ut som en uppgradering av Lindelöf. Han var förvånansvärt ofta felplacerad, blev ifrånsprungen och såg allmänt desorienterad ut. Men det finns säkert förklaringar till det. Klart är i alla fall att det lär bli en rejäl omställning att komma till Manchester, men han saknar knappast erfarenhet att lyckas med det tämligen snabbt.
Medan Sanchos påskrift knappast ger några större ekon när det gäller förflyttningar i truppen gör Varanes det garanterat. Phil Jones lär få svårt att … Eric Bailly hade redan innan klagat över för lite speltid och fått det att låta som att det var hans managers fel, snarare än hans Rafael-bräckliga kropps. Ivorianens förutsättningar för att få mer minuter blev knappast mer gyllene med tanke på hans deltagande i OS. Vi snackar också om en spelare som börjar sin sjätte säsong som Unitedspelare och under den tiden har han snittat 13 ligamatcher per år. 13. Det är lite över en tredjedel. Oavsett hur mycket man gillar att se hans oortodoxa mittbacksspel har han givetvis inte någon framtid i klubben längre (om inte Varanes kropp också bryts ned tidigt, likt många av hans företrädare).
Tuanzebe? Han har gjort en minnesvärd match i United, blir 24 år i höst, är femtevalet som mittback. Jag tvivlar på att han är bekväm med det.
Några som är bekväma med att vara förstavalen som bloggare är dock vi. Och här kommer fan inga Real- eller Dortmundvärvningar in och knuffar ut oss.
På återhörande.