Då var det dags. Säsongsstart av Premier League, som kommer tillbaka till en värld post-covid. För det kan man väl ändå kalla det? Folk på pubarna och fans på Old Trafford. Vissa saker har återgått till det nya normala. Men det vilar ändå en konstig känsla över det hela tycker jag. Som om vi lever i parallella samhällen, ett där man nekas att komma in på akuten ifall man har förkylningssymptom, och ett där tusentals fans kan resa Europa runt för att följa fotbolls-EM, eller trängas på Old Trafford. Världen efter (eller i slutet av) pandemin är konstig, och fotbollen likaså.
Samtidigt kände åtminstone jag redan vid starten av EM hur mycket man faktiskt saknat det. Förstår att inte engelsmännen känner samma ännu, men kanske blev detta vår nya verklighets version av It’s Coming Home. Det spelas matcher för publik på Old Trafford igen, om inte det är ett bevis för att fotbollen kommit hem så vet jag inte vad som är.
Och vi inleder alltså säsongen 21/22 med Leeds hemma. Känns så otroligt maxat tycker jag. Istället för att behöva möta Burnley, Crystal Palace eller något annat skittråkigt motstånd så får vi istället en av våra äldsta fiender. Underbart. United – Leeds var i min tidiga barndom ett riktigt hatmöte. Minns att jag och en klasskompis fick skit av vår lärare för att vi ritade fula teckningar på Leedsspelare på bildlektionen, bland annat föreställande Unitedspelare som stoppade Leedsspelare i en köttkvarn och liknande. Folk som aldrig varit idrottsintresserade förstår helt enkelt inte vissa saker. Typ hur viktigt det är att United slår Leeds, till exempel.
De gånger de senaste 10 åren jag varit så glad över United som dagen efter 6-2-segern förra säsongen kan jag nog räkna på ena handens fingrar. Mötet efter det slutade 0-0 och var hyggligt frustrerande. . Finns nog inget svårare än att förutspå hur säsongens första match går, men jag tror detta möte blir något mellanting av förra säsongens två matcher. Tror kanske inte på en sexmålsutdelning, men vinner gör vi, något annat finns inte.
Nu ska jag bejaka de sista ångestfria timmarna innan känslokarusellen drar igång för detta år. United – Leeds. För mig personligen känns det nostalgiskt men samtidigt väldigt rimligt, detta är nämligen första liganmatchen jag ser tillsammans med min fyra veckor gamla son. Som supporter är historia viktigt, vi vet det bättre än de flesta, och vilka klubbar har en historia som liknar den United och Leeds delar? Vågar man hoppas att min unge får uppleva en barndom som liksom min kantades av titlar och framgångar? Det har vi ingen aning om, men om så är fallet så tas första steget mot Leeds idag, och jag kan nog inte tänka mig ett mer romantiskt scenario än det.
Så för första gången denna säsong: UP THE FUCKING REDS!