Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Lads, it’s Tottenham

Och vi gör det igen. Precis när det ser som mest prekärt ut slår vi till med en brakseger (vilket jag tycker man får kalla det satt i sin rätta kontext). För vilken jävla vecka det varit. Jag vet helt ärligt inte hur många timmar som samma rant har gått i mitt huvud på repeat sedan matchen som inte får nämnas. Jag tror inte de har en aning om vilken vecka vi haft, och trots att jag lika väl som ni andra vet att segern idag inte ändrar speciellt mycket så var detta så otroligt viktigt. Poängmässigt givetvis, för vi vill såklart inte hamna ännu längre efter toppskiktet i ligan, men främst för att ta det där första steget i rehabiliteringen från matchen mot Liverpool. För den var något av det värsta jag upplevt i mitt liv som Unitedsupporter. Vi pratade här hemma om vilka liknande förluster vi upplevt, men ingen kan riktigt mäta sig med denna. Debaclet mot City 2011 minns jag som en extremt smärtsam dag, men det kommer inte i närheten av det vi fick genomlida förra veckan. Skillnaderna är många, men jag tror den största anledningen till varför de inte går att jämföra är för att vi 2011 såg sådana händelser som enstaka speedbumps i för övrigt godkända och ofta titelvinnande säsonger, medan de nu påminner oss om ett pågående och irreversibelt (känns det som) förfall. Så även om dagens tre poäng (mot ett av ligans formsvagaste lag) nog inte räcker långt i den räddning vi behöver så täcker de åtminstone tillfälligt de djupaste hålen i vad som blivit punkteringen i däcket som är mitt Unitedhjärta. Det var det bästa vi kunde hoppas på idag helt enkelt.

Jag sa inför matchen att alla som sett oss spela de senaste veckorna tippar nog rimligen en rungande förlust för oss idag, men samtidigt finns alltid den där lilla chansen att vi vänder helt och går ut och vinner med 3-0, vilket vi ju sjukt nog också gjorde. Tror det är viktigt att vi försöker ta med oss så mycket som möjligt av det positiva vi har här, för det är en lång säsong och vi ligger redan ganska illa till trots att vi inte ens är i närheten av jul och Five Cantonas än. Så here goes.

Positivt:

  • Jag tycker det var mycket upplyftande att se skillnaden i hur spelarna faktiskt dök upp idag. Känslan inför matchen var väl lite att ser vi samma attityd och kroppsspråk idag som vi gjorde förra matchen så bekräftar det någonstans ryktena som pyrt runt United sedan förra helgen om att spelarna har tappat förtroendet för Ole. Så verkar inte fallet vara, och det gläder mig för jag anser att oavsett huruvida man är Ole In eller Ole Out så är det ovärdigt alla Unitedsupportrar att hoppas på att managerbyte ska ge genom poängtapp eller myteri, istället för med någon slags ömsesidig respekt.
  • Vi håller nollan. Fantastiskt tycker jag, och då inte enbart i ljuset av att De Gea fick plocka så många bollar ur nätet i söndags att han fortfarande borde ha diskbråck, utan främst eftersom detta är vår första nolla på 20-någonting spelade matcher. (En siffra som är sanslöst pinsam för vilken klubb som helst, men i synnerhet för en som har ligans just nu kanske bästa målvakt.)
  • Jag såg många som klagade på startelvan när den släpptes. Ska medge att det även muttrades lite här hemma om varför inte vissa spelare (Shaw, Maguire, Ronaldo..) bänkades, om inte annat som ett statement och en konsekvens för en skitdålig insats senast. Något Ole får mycket kritik för är just laguttagningar och byten, men idag kändes det verkligen som att det blev rätt, och även om det kanske inte säger mycket en såhär medioker inledning av säsongen så var det flera idag som gjorde sina bästa matcher för hösten. Jag tror inte vi kommer fortsätta med den här uppställningen som någon slags standard, men det känns bra att ha ett beprövat alternativ som stabiliserar defensiven lite, nu när vi har ett svårt spelschema framför oss. Det var väl också på tiden att vi fick se Cavani och Ronaldo teama upp?

Nu tar vi några dagar och njuter av segern innan det är dags för CL igen. Även där är kraven höga och jag är inte redo att ge upp denna känsla av kontroll och nöjdhet riktigt än, så jag ska ta varenda tillfälle jag kan. Hörs snart.

Livslång Unitedsupporter. Sover som Törnrosa, äter som Garfield och klär mig som Adam Sandler. Prepper, annars ganska basic. Alltid lite kaffesugen. Attityd: Roy Keane på crack. Älskar pizza och Cantona.

Muss-bloggen

Senaste artiklarna