Att vara supporter är inte alltid en dans på rosor. Just nu är det snarare en dans på en soptipp. Spontant vill jag börja med att lyfta en grej som jag tänkt mycket på, inte minst under gårdagen när jag ältat matchen i mitt huvud. Har nu sett att många, inte bara fans, utan även etablerade journalister som försörjer sig på att bevaka United, börjat ställa sig frågan om huruvida det faktiskt är managern det är fel på. Under Solskjær var det enda man hörde efter matcherna att vi ”inte har någon taktik” (vad nu det skulle betyda). ”Vi har ingen spelidé” och ”laget får ingen coaching” är uttryck som haglat vilt denna höst, och självklart är det helt felaktigt. Givetvis hade Solskjær taktiska genomgångar med sina spelare, men att det i slutändan inte föll så väl ut har fler anledningar än att Ole skulle varit en pissdålig manager. Att bara avfärda situationen med attityden ”om vi sparkar Solskjær och tar in Brendan Rodgers så löser det sig, för han har en taktiiiik” är det mest obegåvade jag hört. Givetvis är det inte så enkelt.
Missförstå inte, jag tyckte personligen det var rätt beslut att ersätta Ole. Jag tror de flesta var överens om att den positiva utvecklingen vi såg när han kom till klubben stannat av, och när saker under för lång tid står stilla, eller till och med blir värre, då behövs förändring. Det jag vill förmedla här är att jag tycker det är bra att man äntligen ifrågasätter spelarna. Deras inställning, deras ambitioner, deras ansvar. För till alla de som grät över Solskjærs brist på spelidé, nu har vi en manager som har en extremt tydlig spelidé. Rangnick vet precis vad man kan begära av de här spelarna, och hur han vill att de ska agera på planen. Här snackar vi alltså om en gubbe som inspirerat en hel generation av framgångsrika managers med sin fotbollsfilosofi, så att laget i det här läget inte skulle ”få någon coaching” är en absurd tanke.
Visst, man kan såklart argumentera för att Rangnick haft väldigt lite tid på sig, och ett coronabreak på det (även yours truly drabbades), och självfallet kan det ta ett tag innan innan Ralfs budskap sitter. Och det får det göra. Mitt problem är snarare att även om jag förväntade mig att det skulle bli en omställning, och att spelarna skulle komma ut och se ut som ”vi vet inte riktigt vad vi gör, men vi gör det”, så skulle vi efter ett par matcher se att de nu fattar hur tränaren vill att de ska spela. Så har det inte blivit. De ser fortfarande ut som ett gäng som nyss träffats och spelar tillsammans för första gången. Baserat på Solskjærs korta erfarenhet som manager drog många slutsatsen att spelarna inte fått tillräckliga instruktioner, men med Rangnick kan vi vara tämligen säkra på att så är inte fallet. Kanske får det ta sin tid, men det är bra att spelarna äntligen ifrågasätts, istället för att behandlas som små ledsna hjältar som varit gisslan under en usel tränare. Många börjar väl inse nu att det kanske inte var hela sanningen.
Sen ska vi ju förstås ha med oss att bristerna rent truppmässigt inte förändrats bara för namnet på managern gjort det. Vi har exempelvis samma usla mittfält som under Solskjær, och även om Fred är den spelare som faktiskt lyft sig märkbart under Rangnick så håller han fortfarande inte adekvat standard. Något han sannerligen inte är ensam om. Så att vi haltar på grund av ett uselt innermittfält och formsvagt försvar är fortfarande ett faktum.
Och nu är det dags att börja ladda inför nästa käftsmäll. Shit alltså, detta var verkligen inte den fotbollsjul jag längtat efter hela året. Först två inställda matcher på grund av Corona (the worst virus to hit Manchester United since Paul Pogba) som vi aldrig tycks bli av med, och dessutom faktumet att vi inte spelade på Boxing Day som vanligt (julens överlägset viktigaste tradition) utan den 27:e? Så himla dömt på förhand att misslyckas. Och nu ska vi (Ralf) försöka styra upp detta elände till imorgon då Burnley kommer på besök.
Känslan är att vissa spelare behöver fimpas. Personligen vill jag lavetta och bänka hela laget (utom De Gea och Cavani) för det helvete de utsätter oss för. Svårtippad elva såhär i sjukdomstider också, men vi gör ett försök.
De Gea är det inga konstigheter med. Jag tror Shaw kan ha förtjänat en chans att ta sin plats tillbaka. Telles har väl varit okej, men jag är helt ärligt inte överväldigad. Maguire och Varane är väl inte allas favoritpersoner just nu (Slabhead som evig syndabock och Varane direkt ansvarig för Newcastles mål senast) men de kommer starta. Lindelöf har Corona, eller håller väl på att återhämta sig från det åtminstone, och Bailly, som under mystiska omständigheter kallats hem till Manchester från landslagsuppdrag, kommer nog bara finnas med som back-up så Rangnick slipper använda Phil Jones om något skulle gå snett med Harry eller Raphaël. Och Dalot har ju skött sig hyfsat, så det finns ingen anledning att bänka honom.
De två centrala mittfältarna känns också lurigt. Fred har spelat konsekvent under Rangnick fram tills matchen senast då han byttes ut i paus. Det om något är ett grovt underbetyg till hans insats, och helt ärligt, han var HEMSK. Men jag tror ändå att Ralf gillar honom och gissningsvis är han med från start imorgon, möjligen tillsammans med Donny? Jag har mina reservationer här, och det kan egentligen likväl bli Matic. Har nog aldrig gissat rätt på Donny i en startelva förut, kanske av den naturliga anledningen att han aldrig spelar.. I övrigt tror jag han fortsätter med Rashford, som i min mening är sämre än någonsin just nu. Vet inte riktigt vad som fattas honom, men han är både kass och har sämst attityd (har slutat tacka supportrarna efter matcherna, bland annat) så någonting är det. Sancho går in från start, och längst fram vill jag se Cavani och Ronaldo. (Den sistnämnde kan också rycka upp sig lite. Lite mer mål, lite mindre gnäll, tack.)
Årets sista match närmar sig, och även om nästa bara ligger några dagar bort känns det skönt att en liten nystart väntar. Jag avrundar här, och Mats hör ni av efter Burnley. Grått nytt hår kompisar, hörs 2022!