Blunda och föreställ er Ashley Young och Antonio Valencia på kanterna i Premier League-mästarnas förstaelva.
Sen flyttar ni er i tiden, öppnar ögonen och får se Adnan Januzaj och Nani.
Det är som att gå från att leva som en arbetslös, hemlös, blödarsjuk tjackpundare till att byta liv med en hjärtkirurg, flytta in i en 10-miljonersvilla och belönas med en kropp som Cristiano Ronaldos.
I dag var det om än inte det riktiga Manchester United så åtminstone en mindre skicklig imitatör av det lag som mötte WBA förra helgen ute på planen. Det var klasskillnad, det skulle vara klasskillnad. Och en 18-åring från Bryssel såg till att det blev skillnad även i målprotokollet.
Gåshud i fem minuter-klass:
- Januzajs andra mål. Rysningarna kom i samma veva som nätet bakom Westwood sträcktes ut. Och vi har sett det förr: Nani-inlägg som inte går raka vägen fram och avslutas med drömmål och gåshud. Och vid 1-1-målet kom det också gåshud, men belgaren rörde inte en min utan sprang bara och hämtade bollen. Senaste gången en United-PL-debutant gjorde två mål hette han Ruud van Nistelrooy. 18 bast my ass! (Hans gula kort skyller vi helt och hållet på hans företrädare till vänster)
Överjordiskt:
- Giaccherini började språngmarschen för jublets skull. Det hade han ingenting för. Big Dave!
Manchester United-klass:
- Phil Jones glidtacklingar!
- Nani. Det blev mest tydligt när Antonio Valencia kom in hur ineffektivt och trist kantspelet kan vara. Både Nani och Januzaj må fatta fel beslut och bli lite väl bollkära ibland, men de sköt sju skott mot mål enbart i första halvlek. Januzaj lyckades dessutom med fler utmaningar under 45 minuter än Young gjort på hela säsongen.
- Wayne Rooneys betydelse för laget är sällan mer tydligt än i slutet av en sån här match där han är överallt, sliter som ett djur, håller bollen, tar ner tempot.
- Två spelmål! Äntligen, efter drygt åtta timmar var det dags. Nu LOVAR jag att sluta tjata om det. Om det inte går åtta timmer till förstås.
- Bortafansen. Ligans bästa.
- Michael Carrick 102 passningar rätt. Lugn och trygg. 13 bollerövringar var mer än dubbelt så många som näst bäste. En helt normal Carrick-insats med andra ord.
Viktigt:
- Sunderland hade 0 avslut mot mål i andra halvlek. Ett blockerat skott var allt. Bra statement av defensiven efter den första halvleken.
- Varken Ando eller Young ens på bänken. De får vara ligacupspelare den här säsongen. Ando får gärna dra i januari när Moyes tar in en riktig Unitedmittfältare.
- Vinsten. En niondeplats innebär i alla fall en plats på övre halvan inför
landslagsuppehållet. - Cleverley var inte någon spelare som stack ut åt något håll egentligen, men jag gillar att han blivit rejälare i försvarsspelet. Flera hemjobb med gott resultat.
Bedrövligt:
- Försvarsspelet i första halvlek. Både Jones och Vidic – ännu ett nygammalt mittbackspar – var virriga värre. Vidics träben är inte okej. Inte heller Jones sjabbel som han fick reparera med säsongens vackraste glidtackling på Gardner. Evra agerade rundningsmärke strax innan 0-1 också.
Annars:
- Strömblad kallade Lee Cattermole för en ”habil fotbollsspelare”. Det är nog de vackraste lovord Lee Cattermole fått.
- Varför sköt inte RvP med högern i friläget?
- Även om United ägde matchen så såg det ofta segt och stillastående ut, precis som det gjort stora delar av hösten. Så många spelare ur form samtidigt kan inte vara en slump. Är det den nya, hårdare träningen som satt sina spår? Och kanske viktigare: Får vi dra nytta av det senare under säsongen?
- Tre hemmamatcher på en vecka väntar: Southampton, Sociedad och Stoke.
- Jonny Evans har inte rapporterats skadad vilket innebär att Moyes visar hur hård han kan vara. Två matcher utanför truppen efter 1-2 mot WBA för både honom och (en skadad) Rio.
- Journalisten Mark Ogden drog iväg en av de mest ogenomtänkta tweetsen jag såg under kvällen. Vad menar han med det? Var går gränsen? När Pelé dominerade VM som 17-åring, när Rooney var Englands bäste i EM 2004 som 18-åring – är det bevis på brister hos lagen?
