Första förlusten på över två månader och ändå mår vi så här. Men det är klart, två poäng på de senaste tre ligamatcherna ger inte utrymme för några extatiska glädjescener. Manchester United är med 37 procent av ligan avverkad på nionde plats. Tolv poäng från serieledning och fem poäng från Champions League-spel.
Det ena är orimligt, det andra inte lika mycket.
Men det är på intet sätt någon unik säsong för United. Under mellanåren 2004-2006, och med mellanår i vår värld betyder det ingen ligatitel, hade vi några riktigt tunga matcher och sviter. Vi sitter alltså inte i någon ny båt även om det känns så varje gång det går lite tyngre. Fördelen med vår klubb är att vi alltid kommer igen, reser oss ur askan efter alla motgångar (och då är andra- och tredjeplatser motgångar!) och vinner igen. Den här gången lär det dock ta lite längre tid och bli lite svårare än tidigare.
För under de tidigare generationsväxlingarna har det alltid funnits en stark och stor stomme av fanbärare kvar. Den stommen blir allt magrare. För två år sedan slutade spelare som Edwin van der Sar (6 år i klubben), John O’Shea (13), Wes Brown (19) och Gary Neville (20). Två år senare var det dags för Paul Scholes (22) och samtidigt försvann personal som Sir Alex Ferguson (27), Rene Meulensteen (12), Mike Phelan (10), Eric Steele (5) och David Gill (16).
2014 har turen kommit till åtminstone någon eller några av Rio Ferdinand (11), Patrice Evra (7) och Ryan Giggs (26). Och Vidic (7) och Carrick (7) har inte många säsonger kvar, kanske bara en i den förres fall. Icke att förglömma: Darren Fletcher har varit 18 år i klubben, men har nu inte visat sig i A-laget på över ett år. Som ni märker är det en förhållandevis snabb händelsekedja med naturliga och onaturliga (i Fletchers fall) ”utrensningar”.
När samtliga dessa lagt skorna på hyllan är det Wayne Rooney, Nani, Jonny Evans och Rafael da Silva (båda debuterade i ligan för United 2008) som är de mest erfarna A-lagsspelarna och med Rooney vet man aldrig var han vill spela. Här har vi i alla fall två spelare med ett stort Unitedhjärta i Evans och Rafael och det kommer att bli nog så viktig i mitten och slutet av 10-talet. För om varken Welbeck eller Cleverley tar nästa kliv, finns risken att de flyttar/flyttas och själva själen i United riskerar att utarmas. Det är en av anledningarna till att spelare som dem får fler chanser än de kanske skulle få om de kom från, säg Finland. Hemmaproducerade grabbar betyder så mycket mer än bara framgång på planen. De kan sin historia, de har koll på pulsen på fansen eftersom de är fans själva och de är beredda att svettas ut den sista svettdroppen i varje match.
Det är de som lever vår dröm och det vet de om. Phil Neville berättade ju att han ”cried his eyes out” när han lämnade United. Nu gjorde ju inte vi samma sak när just han lämnade, men man ska absolut inte underskatta vikten av att ha fans i truppen. Class of 92 var unik förstås, men att alltid ha två-tre egenproducerade Unitedfans i laget/truppen betyder i alla fall oerhört mycket för mig.
* Newcastle på lördag kan bli något i hästväg när det gäller ångest för Moyes, spelarna och oss fans.
Det är också en match som kan se United ställa upp med sin tionde mittfältskombo för säsongen. Med Jones tillbaka och Fellaini i behov av kontinuitet, och med en helt okej match i bagaget, kan det bli första gången de paras ihop. Och då med Fellaini som förslagsvis den offensiva av de två så får vi se vad som händer. En annan sak som varit tydlig när det gäller afrotanken under hösten är att han sett lite nervös ut, lite osäker. Man tycker att han borde vant sig vid klubben efter tre månader, men det vill sig inte. Kan handskadan påverka så mycket? Evra spelar ju också med något bandage och det har jag inte hört många ord om.
* Manchester United har inte varit sämre än trea i ligan sedan 1991. Det är ett facit som inte Real Madrid kan stoltsera med. Inte Barcelona. Inte Bayern München eller Borussia Dortmund. Inte Milan. Inte Juventus. Inte Inter. Inte Lyon. Inte ens Rangers och Celtic. De enda jag kan hitta i europeisk toppfotboll med ett liknande eller bättre facit är FC Porto som inte varit sämre än trea sedan 1976. Men då snackar vi verkligen en nivå under England i total ligakvalité.
Så oavsett hur det går så har vi över 20 år av enorma framgångar i bagaget. Och även om det är kört med ligan har vi tre andra turneringar att rikta blickarna mot. En FA-cupseger skulle vara alla tiders.
* Michael Carrick rapporterades missa fyra till sex veckor. Han har nu missat tre och i bästa fall är han tillbaka nästa vecka. I sämsta fall först till jul. Svår avvägning för Moyes – Carrick behövs snabbt, men får inte riskeras för tidigt. Aston Villa borta kanske?
* En liten uppsamling från gårdagens match:
Varför var Fellaini mittback sista minuten innan målet? Fanns det någon anledning för United att sjunka så djupt? Och varför tog Everton över sista tiden av matchen? Unitedspelarna trötta?
Javier Hernandez byttes in i matchminut 81. 13 minuter senare var det över och Chicharito hade då fått ta emot exakt noll passningar och slagit en: avsparken efter målet. Det var som sagt inte mycket tryck sista tiden.
Hur kan det komma sig att Everton spelar så bra fotboll under en ny tränare – efter att ha haft samma i 11 år – medan United blandar och ger så mycket med en genomgående bättre trupp och en ny tränare? Det undrar nog Moyes också.
* Gud vad jag tycker att det börjar bli jobbigt med RvP. Moyes senaste uttalande är inte betryggande:
”I don’t know [when Robin will return]. We’ve been trying to get him back for a few weeks.
”But he is not ready yet. It’s his groin. It’s a sore groin injury and nothing desperately serious.”
* Valencias cross-stats senaste tiden:
Mot Everton: 0 av 8 till medspelare.
Mot Spurs: 1 av 11 till medspelare (Kagawa utanför straffområdet).
Mot Leverkusen: 0 av 11.
1 av 30 till rätt adress alltså. United har alltid varit ett yttermittfältsspelande lag som framförallt på Old Trafford haft det som sitt signum. Passning-passning-yttermittfältare-inlägg-mål. Ett stort problem den senaste tiden, förutom formen på yttrarna, har varit påfyllningen i straffområdet. Alltför ofta har det varit en eller två Unitedspelare i läge när inlägget kommit. Det har saknats en Scholes bakifrån i den tomma ytan, det är där jag hade önskat att se Kagawa komma oftare.
* Glazyrerna ser nog oroligt på vad som händer med United och kan inte för sitt liv begripa vad som pågår. Det som gått så bra! £600 miljoner utbetalade i räntor, fortfarande £300 miljoner i skulder var ju inga problem! Men allt snack om att Ronaldopengarna ”finns där” och att United kan köpa de allra bästa på jorden är just bara snack.
Om det var upp till bevis i somras så är det om möjligt ännu mera så om några veckor. Ett januari utan minst en stor förstärkning är ett monumentalt misslyckande.
* Den här säsongen har, som vanligt, det centrala mittfältet fått hård kritik. Eller snarare så har kritiken riktats mot dem som inte finns där. Carrick, som var i skottgluggen rejält för bara några år sedan, är numera den ende som undgår ris. Men om vi ska vara rent krassa och titta på poängproduktion så kommer inte ens han undan. INGEN av våra centrala spelare på mittfältet har gjort poäng i ligan i höst. Det omfattar Jones, Carrick, Fellaini, Giggs, Anderson och Cleverley.
Faktum är att vi kan lägga till Nani, Kagawa, Büttner, Evans, Rio, Fabio, Rafael, Smalling, Vidic och Young till 0-listan. Det är hela 16 spelare som inte gjort vare sig mål eller målgivande passning under drygt första tredjedelen. Skilda världar jämfört med förra säsongen då 19 olika hittade målet, men tack och lov finns ju några matcher kvar att spela.
Dagens United är i vilket fall som helst inget centralmittfältarmålgörarellermålgivandepassningsfråncentralamittfältetlag, vi har ingen CM som kan driva bollen som exempelvis Sandro gjorde häromveckan och skicka iväg den i krysset. Det är bara att konstatera. Det är ett bra tag sedan Scholes snittade 15 pinnar själv varje år. Det är också lika länge sedan United körde en renodlad 4-4-2 38 matcher i i rad.
* Frågan är hur många chanser Nick Powell hade fått om han stannat.
