Utan att fortsätta försöka peka på alla brister i dagens United jämfört med gårdagens, de är många, så finns det en övergripande bild av vårt United nuförtiden som funnits med ända sedan Fergies sista år. Det här är inget free-flowing, våg-efter-våg-attackerande United som bjuder på 10-15 briljanta anfall varje match. Visst har vi vunnit titlar sedan Ronaldo försvann, men samtidigt har ju spelet inte varit det vi vant oss vid från tidigare upplagor. Känslan efter segrar och titlar har mer varit en av ”jahaja, vi kan vinna titlar utan innermittfältare, vi kan vinna utan yttrar i form, vi är så pass mycket bättre ändå”.
Det finns förstås undantag, som 8-2 mot Arsenal, men skulle vi gå igenom match för match de senaste tre-fyra åren skulle de matcherna vara just undantag. Hur många har vi inte suckat och stönat över Uniteds spel trots att vi vunnit 1-0 eller 3-2? Väldigt ofta. Hur ofta har det varit befogat? Ganska ofta, för den här klubben lever och andas offensiv och publikfriande fotboll och har tack och lov lyckats kombinera det med några titlar genom åren.
Så ingenting är egentligen något Moyes infört. Men, förutom den enorma omställning klubben är mitt uppe i, har hans aningen mer defensiva approach bidragit till att United just nu snittar rekordlåga 1,46 mål per ligamatch (inte hänt sedan 1989/90). Framförallt hemmaspelet, i ligan, har varit rekordbedrövligt ur den aspekten. Häpnadsväckande bedrövligt.
Men i Champions League har det gått nästan spikrakt mot gruppseger. Visserligen slarvade United in en sen kvittering i Donetsk och lyckades undgå att vinna mot Sociedad, men utöver det har det varit bergsäkert. Och när Donetsk kommer för returen i morgon kväll handlar det helt enkelt om att fortsätta vara ett cuplag. Det verkar som att pressen på något sätt försvinner både från Moyes och spelarna när det handlar om CL-spel. Men motståndet har inte varit av högsta klass, kanske ni säger? Då kan vi ju diskutera hur United kan spela 2–2 i Cardiff, torska hemma mot West Brom och samtidigt slakta Leverkusen både hemma och borta? Ett Leverkusen som i helgen spöade Dortmund på bortaplan. Det går inte riktigt ihop.
Som tidigare skrivet: Det här är en säsong som ingen annan, på så många sätt.
* Nåväl, let’s tänka igenom vad han ska ställa för stukade själar på banan i morgon, den omhuldade skotten. Han sa i dag att Smalling, Evra och Vidic är tveksamma så då får vi väl låtsas om att de inte spelar. Med Carrick och Fellaini borta sedan tidigare blir det färre lappar i tombolan, som mycket väl skulle kunna skaka fram detta:
DDG
Rafael – Rio – Evans – Büttner
Jones – Giggs
Valencia – Rooney – Kagawa
RvP
Trots att avancemanget är säkrat finns det under rådande omständigheter inga möjligheter för Moyes att vila nyckelspelare som Rooney och Kagawa. Förutom att tumskruvarna skulla sättas åt så hårt att Moyes ögon ploppade ut ännu mer vid en förlust skulle det även innebära en andraplats i gruppen och en golgatavandring mot kvartsfinal.
Rooney har dessutom vilat klart för den här säsongen.
Vänstersidan känns aningen mer labilt defensivt än vanligt om nu Evra inte lirar så jag garderar mig med att Moyes kör Welbeck där istället för den magpumpade japanen. Giggs har, sorgligt nog, varit vår minst dåliga mittfältare och bör starta som han gjort några gånger i CL. Hans partner känns som att tombolan helt och hållet får välja. Fellaini/Jones/Anderson/Cleverley … whatever känns det som. Chansar på Philip.
* Just nu spelar våra unga pojkar mot Shakhtar i U19-CL, men det får spela andrafiolen denna tv-kväll. Klockan 23 visar ITV4 Keane vs Vieira. Kan bli maffigt, så nu får vi leta stream! DET ÄR I MORGON!
Keane ger där igen på Fergies uttalande i senaste biografin. Och han är förstås inte nådig. Keane är sällan det, på gott och ont.
* Kollade igenom statsen för skapade chanser under ligasäsongen, vilket visar en hel del. Bland annat hur stor betydelse Wayne Rooney har och hur offensiv – och skicklig där – Patrice Evra varit.
De både är i överlägsen ledning i statsen där vi kan konstatera att Rooney skapat fler chanser än Javier Hernandez, Shinji Kagawa, Robin van Persie, Danny Welbeck, Tom Cleverley och Ashley Young tillsammans.
1) Rooney, 27 skapade chanser.
2) Evra, 18.
3) Valencia, Carrick, Nani, 11.
6) RvP 9.
7) Cleverley 7.
8) Januzaj 6.
9) Giggs, Kagawa 5.
Bäst i övriga, godtyckligt utvalda, lag:
Chelsea: 1) Hazard 34, 2) Mata 23, 3) Ramires 19, 4) Lampard 18, 5) Oscar och Schürrle 17.
city: 1) Nasri 31, 2) Silva 26, 3) Kun 36, 4) Navas 20, 5) Yaya 18, 6) Fernandinho, 15, 7) Negredo 14.
Spurs: 1) Walker 27, 2) Townsend 20, 3) Dembele 18, 4) Eriksen 17, 5) Soldado 16, 6) Lennon 14, 7) Paulinho 13.
Liverpool: 1) Gerrard 38, 2) Suarez 27, 3) Henderson 24, 4) Coutinho 21, 5) Johnson 13, 6) Sturridge 11.
Arse: 1) Özil 34, 2) Ramsey 19, 3) Cazorla 17, 4) Wilshere 15, 5) Rosicky 13, 6) Walcott 11.
Everton: 1) Mirallas 24, 2) Coleman 18, 3) Barry, Baines och McCarthy, 15, 6) Barkley och Pienaar 13.
Kommentarer på det: Nope. Ni får dra era egna slutsatser av det här. Jag har inte heller orkat räkna med chanser sett gentemot spelade minuter, men kan utan att ta i så jag spricker påstå att både Suarez och Mata ligger väldigt högt i en sådan lista.
* Musikhjälpen är igång, förslagsvis går ni in med motsvarande åtminstone två av helgens biror och skänker deg här.
* Skönt förresten, att vi har så många optimistiska bloggläsare. I omröstningen här till höger tror fortfarande hälften på en plats 2-4. Me like!