Det var omöjligt att föreställa sig en fjärde förlust. Det gick inte, hjärnan kunde inte skapa de nervkopplingar som krävdes för att det skulle gå. Inte ens efter att imitatörerna som föreställt United under 2014 avverkat sin sjunde halvlek var skallen förmögen att skapa en bild av hur det skulle se ut om ännu en nollpoängare bockades av. Speciellt inte med tanke på motståndet nästa helg.
Och det var väl för väl. För efter paus kom originalen ut på planen och visade varför våra hjärtan alltid är röda.
Överhövan:
- Adnan Januzaj. Det är verkligen Cristiano Ronaldo all over. Ligger bättre i fas poängmässigt än Snorungen vid samma period i Unitedkarriären också. Inblandad i båda målen, en frispark i ribban, serverade bollar på silverfat till kontrande lagkamrater. Fantastiskt.
- Daniel is dat guy. Tänk vad det här måste kännas märkligt för er som tvivlat, eller?
- Hjärta och passion! Det var mer det än skicklighet och överlägset spel som gav den här vinsten. Men vem bryr sig? Hjärta och passion ingår också i det gröna gräsets schack.
- Trippelsäsongen – ni minns den va? – hade vi EN poäng mer än vi har i dag i samma läge. Sjukt.
Manchester United-standard:
- Nemanja Vidic. Återstår att se hur många korn av sanning det ligger i hans eventuella förhandlingar med Gala. Spelar han som i dag så håller han en säsong till.
- Darren Fletcher. Han säger i intervju här nedan att han hoppas att det är ”more to come” och att han går på rutin enbart just nu. I love it!
- Kagawa-Januzaj-switchen i andra halvlek. Så enkelt.
- Rafael efter paus. Det var antagligen Fabio innan.
- Nollan. DDG:s sjätte i ligan för säsongen. Krävs att han mer än dubblar det för att CL-drömmen ska leva.
- Mönsterattacken i första, den enda vi sett av det slaget i år, som avslutades med att Danny Welbeck den Yngre avslutade. Magiskt och deja vú.
- Vi har vunnit fem av våra sex senaste i ligan. Faktiskt. Scout’s honour.
Fortfarande märkligt slash frågetecken:
- Swansea behövde bara trycka lite på gasen, framförallt i första, för att komma igenom och med lite skickligare anfallsspel hade det resulterat. Carrick/Fletcher sjönk väldigt lågt stundtals.
- Inte helt bekväm med Michael Carricks spel sedan comebacken än. Hade några juvelgenomskärare i dag, men missade lika många försök till det – om inte fler.
Bad:
- Första halvlek! Wow, i negativ 2014-bemärkelse. Det var som Swansea hemma förra helgen all over. Som att se en instruktionsvideo full med avslappningsövningar, kryddad med ett par sömnspasmer som dyker upp när John Blund börjar knacka på. Stressigt, osäkert, nervöst. Everything.
- Kagawa i första. Såg mer och mer ut som den Berbasigning han börjar bli. Så mycket kvalitet – så lite uträttat.
- Kagawas avslutning på tvåmanskontringen med Rafael. Passa tillbaka eller sätt den.
- Usamas bombande över efter Kagawas majestätiska framspelning. Får inte ske. Reparerade lite snyggt med att hänga i ribban.
Så:
- Han har fått ett skapligt förtroende, Addie J. I första halvlek fick han förtroendet att dels spela i mitten – före en rutinerad landslagsspelare som Shinji – och hela matchen var han ansvarig för fasta situationer. Mäktigt.
- Nio spelare saknades (tio om man gör rätt och räknar Jones två gånger) – och ändå fick inte Ando plats på bänken där i stället Championshipliraren Jesse Lingard hängde. Vi har trott det förut, men det här MÅSTE vara det sista vi sett av Ando. Jag kan ärligt tala inte förstå varför han är kvar om det nu inte är så enkelt att det inte finns några köpare som är villiga att punga ut. Och här sitter ju brassen med trumf på hand – han kan ju inte tvingas att flytta.
- Vi har haft det skapligt tufft i januari och det här är ingen bortförklaring, men vi har spelat utan våra enda två riktiga superstars i tre av fyra matcher. Rooney spelade mot Spurs – inte helt fit – men annars är det helt RvP-och-Rooney-fritt. Plocka bort Hazard-Oscar, Kun-Yaya, Özil-Ramsey, Suarez-Gerrard i en kvartett matcher efter varandra och se efter hur de lagen klarar sig. Rooney hade inför dagens match varit inblandad i 55 procent av Uniteds mål i ligan. Flest av samtliga spelare i ligan i respektive lag. Till och med fler än uruguayanen på Merseyside som kom upp i 54.
- Det är extremt fult med orange skor till röda tröjor. Blå och grönt är inte heller vackert, men orange är fanimej det värsta.
- Walesiska nationalister kan inte vara nöjda med Swanseas tröjsponsorer.
- Tänkte på det här när jag hörde Anders Bjuhr för andra eller tredje gången snacka om den uteblivna kreativiteten på Uniteds mittfält. Det har blivit något slags mantra för United och för oss fans – skaffar vi bara en tvåvägsmittfältare, alternativt en riktigt bra centralt offensiv dito, så löser sig allt. Helt plötsligt skulle United börja spela sin gamla, free-flowing och sprakande fotboll. Är det verkligen så enkelt? Nej, det krävs ju förstås att ALLA blir bättre.
- Precis som mot Arsenal är det en så kallade six pointer mot Chelsea. Vid torsk: 12 poäng efter. Vid vinst: 6 pinnar. Hyfsat stor skillnad.