Roy Keane brukar inte ha svårt att säga vad han tycker. Speciellt inte när det handlar om kritik mot Manchester United. Han går i Mark Lawrensons fotspår och påstår att United behöver sex nya spelare i sommar.
Jag börjar mer och mer luta att det kan bli så. Och någonting tidigare så otänkbart som att Rafael lämnar känns plötsligt inte lika galet längre. Dessutom tror jag att vår gamle kapten skulle kunna tagit i aningen mer med hur många som kommer in. Det är märkligt hur några månader kan förändra ens syn på saker och ting. Just nu är känslan att följande pojkar inte är Manchester United-spelare i höst:
Rio, Giggs, Vida, Evra, Rafael, Büttner, Hernandez, Snorungen Jr, Anderson, Nani.
Det är tio man.
Det skulle vara en utrensning av A-lagsspelare som vi inte skådat sedan 2003-2004, då Fergie också började en remodelling av med Manchester United-mått mätt episka proportioner. Han hämtade då in Bellion, Djemba x2, Howard, Kleberson, Ronaldo, Saha, Smith, Heinze, Miller – och Dong (samtidigt drog Barthez, Becks och Verón). Inte en av hans bästa transfersäsonger, men mitt bland allt kattguld låg ju den största juvelen av alla. Vi skulle förlåta Moyes det mesta om han gjorde ett fynd á la Ronnie.
Nu har han Moyes redan plockat in Mata och Fellaini men skulle ovanstående scenario slå in skulle de senaste säsongernas givna backlinje, when fit, vara helt bortraderad. Två vänsterbackar, två höger, en mittback och två mittfältare skulle då inte vara särskilt märkligt. Kanske till och med en anfallare också. Om vi ponerar att det blir så kan vi inte annat än be till Woodwards gud att han fixar de flesta tidigt i juli så att möjligheten att spela ihop sig snabbt maximeras.
Sen har Moyes en säsong på sig att fixa topp 4. Grejar han inte det då är han historia och en Ryan Giggs ligger och lurar i vassen. Kanske också en viss ex-Molde-striker. En förutsättning för att han lyckas är dock att han har planer för ett spel som är mer effektivt än i dag, vilket inte borde kräva någon större hjärnverksamhet. Med Juan Mata för en halv miljard får vi anta och hoppas att crossing bonanzan mot Fulham förblir en passus när skottens tid i United ska sammanfattas.
Men det jävliga med både fotbollen och livet är att man aldrig vet. Vem trodde till exempel att vi skulle få se en orgie i inlägg när vi har spelare som Januzaj, Mata och Rooney på planen?
* Senast vi förlorade mot Arsenal spelade Fabio, Park och Anderson från start. Nu hade man gärna kunnat tro att i och med att de inte gör det i morgon så skulle allting vara frid och fröjd.
Egentligen.
Men oavsett vilket lag Moyes trollar fram i morgon så är vi underdogs på ett sätt som vi inte varit på många år på Emirates. Inte riktigt lika mycket som på Stamford Bridge häromveckan, men bra nära. Det skulle vara skönt att se Moyes försöka någonting annat än 4-4-2 och crossbollar i morgon, men jag tvivlar på att han vågar. Samtidigt känner han säkert inte tillräckligt stor tilltro till att Rafael och Evra klarar sina defensiva uppgifter för att man ska kunna spela utan traditionella wingers.
Däremot tror jag att han vågar köra med Januzaj från start i stället för Young.
DDG
Rafael – Smalling – Vidic – Evra
Carrick – Giggs/Cleverley
Januzaj – Rooney – Mata
RvP
När jag skriver in den laguppställningen är det fortfarande i min tankevärld ett topp 4-lag, trots Giggs/Cleverley. Den elvan har i alla fall högre lönekostnad än samtliga andra elvor, bar Chelsea och city, i ligan. Nu är fotbollen aningen mer komplex än så, tack och lov.
* Arsenal har släppt in ett mål på sina elva senaste hemmamatcher. I morgon blir det inte fler om United så slår 100 inlägg. Och en onsdagkväll i mitten av februari kan vi, vid värsta tänkbara scenario, uppleva ett faktum vi aldrig upplevt tidigare: Det blir inget Champions League nästa säsong.
Spelarna belönas oavsett resultat med en semester i Dubai.
* Justja: Vad Moyes sa på presskonferensen i dag? Bland annat detta:
“We’ll always go and try to get a good result.”
He sure fired me up with that one.