Michael Carrick har följt i Antonio Valencias och Nanis fotspår och gått från Årets spelare till en horribel kopia. Igår var han och Darren Fletcher lika farliga som nyfödda kattungar.
Extra ledsamt blir det när man ser spelare som Ross Barkley och Yaya Touré på MotD effektivt driva bollen över mittplan på ett självklart sätt som egentligen ingen Unitedspelare gjort sedan Andersons dagar. Det var det enda som brassen gjorde bättre än alla andra i laget.
Carrick gjorde en djupledslöpning i första halvlek i går och jag hickade till. När man hickar till efter att en innermittfältare i Manchester United gör det en mittfältare i Manchester United har i sin arbetsbeskrivning – then you know it is bad. Även om det inte existerar tvåvägsspelare med samma gener som Roy Keane nuförtiden så finns det spelare som kan bättre. Carrick ska inte behöva vara given i United i augusti 2014.
Gårdagen visade också det uppenbara: Att problemen i United ligger på ett djupare plan än David Moyes. Men han var ett av dem. Matchen mot Sunderland var i princip en enda lång uppvisning i meningslös fotboll från hemmalaget.
Ingen energi, ingen press på Sunderlandsspelarna, ingen lust.
42 inlägg. Ashley Young slog 16 av dessa – han hittade en lagkamrat 1 gång.
Två avslut på mål. Två. Två!
För första gången under en 38-matcherssäsong har United förlorat 7 på hemmaplan. 7 av 18!
Uniteds målskörd senaste fem i ligan på OT: 0-0-4-4-0.
Vid 0-1 lallade Fletcher lite vid hörnflaggan och lät inlägget komma medan Carrick tänkte på God knows what medan Bissen smet in i straffområdet.
Och som så ofta den här vedervärdiga säsongen så uteblev anstormningen på Old Trafford. Sunderland hade näst intill fullständig koll på matchen efter ledningsmålet, det fanns ingenting som tydde på att United skull kvittera. Att Giggs sen plockade ut Mata när han slängde in RvP – då jublades det i alla fall! – och Welbeck visade också att walesaren nu verkar satsa på andra saker än att vinna de fyra matcher som återstår. Alla ska få chansen!
Jag prickade in 8 av 11 i elvan, men kunde inte för mitt liv tro att både Rio och Vidic skulle spela ihop igen och framförallt hade jag inte föreställt mig Ashley Young.
Nya ägare, ny tränare, ny Ed och nya spelare – sen är vi med på banan igen.
Tack och lov är plågan snart över och vi kan fokusera på VM ett tag.
Skickat via Blogsy