Alltså, tre månaders fotbollsmässig koma, och nu detta?! Jag är helt förstörd. Först och främst, besvikelsen är total. Givetvis. MEN. Vet inte om det är jag själv som slutligen nått botten i mitt supporterskap eller om United helt enkelt drivit mig till vansinne, inget av det vore varken omöjligt eller förvånande, men om jag känner efter riktigt noga så förnimmer jag en liiiiten känsla av lycka. Det var så längesedan man hade något United-relaterat att glädjas åt att jag knappt minns det, men jävlarrr vad gött det är att känna något igen. Gick under gårdagens 90 minuter plus stopptid nog igenom hela mitt känslomässiga register, vilket omöjligt kan vara hälsosamt, men just nu känns det bara så förbannat skönt att spelarna gjorde en liten revolt och faktiskt stundtals försökte. Sure, stora delar av matchen var fortfarande intetsägande och i början av andra halvlek tappade vi allt men det orkar jag inte ens tänka på just nu. Det är de små ljusglimtarna av anfallsvilja och spelglädje jag kommer ta med mig till söndag och mötet med råttorna på Anfield.
Standard
- De Gea, alltid stabil. Kan inte lastas för något av målen och stod för en hel del vettiga ingripanden i övrigt. Kanske inget extremt spektakulärt, men å andra sidan, att begära något extremt spektakulärt av någon i United just nu vore verkligen att be om ett mirakel.
- Smalling. Mike/Chris/whatever they call him these days har nu fått sitt årliga hjärnsläpp som även denna gången kostade oss segern (nej, jag har inte glömt tacklingen på James Milner..) Förvisso är Mike Dean i mina ögon en idiot, och Smalling blev också dragen rätt hårt i tröjan, men inget av detta försvarar ett sådant agerande. Vet inte vad karln sysslar med. Obegripligt.
- Första halvlek var ganska trevande. Vi kändes fortfarande som ett väldigt försiktigt fotbollslag, och självförtroendet är av uppenbara anledningar inte på topp.
KAOS
- Vill egentligen nämna Smalling under denna rubrik också, då jag anser att han inte kan få tillräckligt med skit för sitt lilla psykbryt i situationen som gav Newcastle straff, men med risk för att göra er gravt deprimerade struntar vi i det och kan istället enas i förundran över Fellainis plats i startelvan. Why, oh why? Okej, fattar Van Gaals sits med Schweinsteiger skadad, men med tanke på matchens utveckling är det direkt tjänstefel att inte byta ut karln i halvlek. Visst, han gjorde någon okej brytning och hade något halvfarligt avslut, men hans totala oförmåga att vinna både andra- och tredjebollar är alarmerande.
- Början på andra halvlek. Total katastrof. Det är fullkomligt oacceptabelt att komma ut från omklädningsrummet med en 1-2-ledning och agera på det sättet. Så otroligt panikartat och ansvarslöst. Tänkte för mig själv redan efter tre minuter att nu tappar vi matchen. Lika beklämmande är det att första bytet kommer i minut 65-ish, då vi har befunnit oss i fritt fall i tjugo minuter samt tappat tappat vår ledning. Dessutom är det Lingard av alla som byts ut, enligt mig en av de minst ansvariga för kollapsen.
- Fyra minuters stopptid, vi har släppt in ett kvitteringsmål i 90′ och managern sitter ner. WTF?! Jag trodde att hans lilla bryt efter Lingards miss antydde att han faktiskt brydde sig lite ändå. Men nä. Som ett litet sidospår till denna totala avsaknad av engagemang från bänken är det helt klart detta som stör mig mest med dagens United. Tidigare har vi ALLTID gått för ännu ett mål. Och gjort dem också. Hur många matcher har vi inte avgjort på stopptid? Finns säkert någon som har en exakt siffra på detta. Jag har det inte, men det är tillräckligt många för att ha fått en hel värld att döpa om stopptiden till Fergie-time, och fått fansen att sjunga om våra Comeback Kings.
EUFORI
- Okej, vem är du och vad har du gjort med Rooney? Helt ärligt, vad händer? Tre mål på de två senaste ligamatcherna, av sina fem mål totalt i ligan denna säsong. Det gläder mig verkligen att Rooney får göra mål på straff igen (delvis för att över huvud taget tilldömas en straff antyder att man vid minst ett tillfälle befunnit sig i straffområdet..) Men jag ska inte vara bitter. Utöver målen ser kaptenen just nu lite mer inspirerad ut, och för att ens ha en chans att nå topp 4 behöver vi Rooney i form. Så är det bara.
Nämnvärt
- Martial såg i vanlig ordning pigg ut. Sköt visserligen inte in sig i målprotokollet , men tog å andra sidan det defensiva jobbet ett par gånger när Ashley Young var ute och cyklade.
- Bara jag som tyckte Blind var ovanligt oföljsam? Satt och blev smått förbannad 2-3 gånger, såg stundtals extremt förvirrad och nästan lite klumpig ut. Irriterande.
- Lingard hade en händelserik dag. Målskytt, chanssumpare, en och annan livsfarlig ”tackling” i eget straffområde, utbytt.
- Van Gaal var faktiskt besviken efter matchen, och tyckte att vi gav bort segern och mer eller mindre fick skylla oss själva. Blev faktiskt lite förvånad, tänkte att det skulle vara typiskt honom att gå ut efter en sådan här match och vara nöjd. Bra att han inte var det, utan påpekade att det var allt annat än bra att vi gjorde tre mål och ändå tappade poäng. Blir dock lite orolig att det kommer påverka eventuell taktik och uppställning mot Liverpool på söndag. Försvarsspelet behöver definitivt åtgärdas, men något sidledsspelande, bakåtsträvande United vill vi inte se. Till saken hör också att vi sett till hela matchen faktiskt hade mindre bollinnehav än Newcastle, endast 46%. Det har han troligen legat sömnlös över.
Kort sammanfattat (jag är nog fortfarande lite i chock) var detta, sett i sitt rätta perspektiv, ingen välspelad match. Särskilt försvarsspelet var stundtals bedrövligt över hela banan, men känslan av att vi faktiskt gjorde något mer än bara höll i bollen är smått fantastisk. Bara en United-supporter kan väl vara naiv nog att tro att det vänder nu. Skitsamma, vi är redo. BRING IT, SCOUSERS!!