Embed from Getty Images
Paul Pogba så klart. Det är ju det allt handlar om egentligen. Dels med tanke på att han numera är världens dyraste spelare och dels för att han är någonting så ovanligt som en spelare som United köper tillbaka. Mig veterligen har United inte gjort detta sedan 1980-talet då Mark Hughes hittade hem igen. Mark Bosnich kom visserligen på fri transfer, men det känns mer som en passus i jämförelse.
Dock får Pogbaaffären vänta på bloggens dom. Istället tittar vi kort på det som hände i träningsmatchen på Wembley för en stund sen.
Helt jäkla otippat:
- Jesses 1-0. 7-mannaslalomåkte genom Leicesters försvar och lyckades faktiskt med ett avslut. Det ska vara Wembley för att det ska gå för honom. Även om han rimligen plockas bort ur elvan så småningom var det trist att se honom halta av.
Imponerade:
- Luke Shaw. Bara genom att vara tillbaka. Rostig och klumpig i vissa lägen, klockren i andra (mot Mahrez i första, framförallt).
- Eric Bailly. Lite vild i satsningarna ibland och det lär bli ett gäng gula och ett par röda under debutsäsongen, men det kommer att tonas ned när han lärt sig hur det funkar på öarna. Mot Leicester satte han en handfull klockrena brytningar och var lagets bäste spelare över 90 minuter. Förhoppningsvis blir det inte en ”omvänd Jaap Stam” av honom.
- Zlatans huvudspel vid 2-1-målet. Ronaldoklass på hänget och fysiken mot Wes Morgan. Närkampen tog kraften ur nicken, men placeringen av bollen var magnifik.
- Antonio Valencia har slagit fler assist de senaste två veckorna än han gjort på de senaste två säsongerna. Kan ha något att göra med att han slutat att superdunkskjuta in bollarna som han gjort de två senaste säsongerna.
Imponerade inte:
- Anthony Martial. Näst intill osynlig i första halvlek, lite bättre efter paus. Får skylla på lång säsong och kort vila och kort försäsong. Och kanske tröjbyte.
- Wayne Rooney. Jag orkar inte klaga på honom en säsong till, men det är svårt att bara ignorera hur en kapten i United kan tillåtas att vara så beige vecka ut och vecka in, månad ut och månad in, år ut … Mot Leicester var han ofta horribel i passnings- och mottagningsspelet. Och det är klart att det inte går att ha en #10 som agerar som han.
- Marouane Fellaini. Med 99,9 procents säkerhet fick han en sista start i United för att få upp prislappen innan fönstret stänger. Han är mycket, Afrotanken, men dum är han inte – så han hämnades snyggt med att smeka fram en genomskärare till Vardy.
Wtf?!
- Mourinhos behandling av Juan Mata. Handlade det inte om en skada är det fullständigt obegripligt att plocka av spanjoren i slutminuterna. Det måste handla om en skada. Kan inte vara nåt annat. Fast det var det. Mourinho motiverade det med att den 1,77 långe Henke skulle vara viktigare i luftspelet än 1,70-Juan. Joråsåatte.
Sist:
- I mångt och mycket såg spelet lite LvG-esque ut, men det är klar att det tar tid att plocka ur spelarna två säsongers dödgrävarfotboll. När Rashford kom in blev det mer fart. Som väntat.