Embed from Getty Images
Morgan Schneiderlin, Phil Jones, Matteo Darmian, Bastian Schweinsteiger, Michael Carrick, Marcos Rojo, Memphis Depay, Chris Smalling och Ashley Young.
De har inte bara det gemensamt att de spelare, eller har spelat, för landslag som Frankrike, Italien, England, Argentina, Tyskland och Nederländerna.En annan gemensam faktor är att de inte är skadade (förutom Philip så klart, men det känns lika nödvändigt som att påstå att jorden inte längre är platt). Men det mest noterbara är förstås att de inte heller startat en enda match för Manchester United under José Mourinho.
När Europa League – som bloggen ju av tradition egentligen inte följer – inleds med Feyenoord lär ett gäng, kanske majoriteten, av de ovan nämnda spelarna få chansen (utom Bastian som är persona non grata och Phil Jones eftersom han ju för alltid är ”Phil Jones”). För det är ju inte via någon EL-seger (den lär ju ändå gå till Sevilla) som Mourinho ska ut i Champions League igen. Nu får han chansen att vila sina starters och köra med ett ”B-lag” som ändå – åtminstone på papperet – bör se hyfsat ut. Trots att Marcos Rojo sannolikt får uppemot 90 minuter.
Förväntningarna på andrauppställningen då? Inte särskilt höga. Dels med tanke på matchrosten, dels med tanke på att det inte är särskilt upphetsande att tänka på Memphis och Rojo. Men, och det här är ett stort MEN, vi lär få se Marcus Rashford starta. Och bara det får salivproduktionen att tiodubblas på varje sansad Unitedsupporter. Dessutom är jag oerhört sugen på att se Morgan och Michael igen och se hur usla de är för att Fellaini (ja, jag vet att han ”imponerat” på er) ska hålla dem på bänken.
Vinner vi då?
Nej. Eller snarare: Det spelar inte så stor roll. Huvudsaken är egentligen att få igång fiskpinnarna och att Wayne Rooney inte spelar.. Och viktigast av allt är förstås mantrat:
”Guys, it’s the Europa League”.
