Embed from Getty Images
Wayne Rooney har ”besvarat kritikerna” genom att prata med sina kollegor på MUTV. Som vanligt har han skyddsmasken på, på gränsen till löjeväckande hårt. Mycket är han, Wayne Rooney, men självkritisk är inte en egenskap han skulle haft 20 på i gamla hederliga Championship Manager.
Nej, i stället påstår han att vi vanliga dödliga bara snackar skit om hans prestationer. Själv lever han i sin egen drömtillvaro där han inte kan göra någonting fel.
”I don’t really listen to what a lot of people out there are saying because a lot of it is rubbish”.
Jag vet inte riktigt hur man ska bemöta den typen av resonemang. Det är lite som att försöka resonera logiskt med en bokstavstroende. Wayne påstår att han bara lyssnar på ”my coaches and my team-mates, the people around me”.
Vi visste att han är hårdhudad, Scousern, och tunneltittande, men påverkas han verkligen inte ett dugg av att vara så dålig och veta att miljoner människor ser hur dålig han är? Hans lagkamrater skulle först och främst aldrig våga kritisera honom med tanke på hans status, människorna ”runtomkring honom” består till 99 procent av ja-sägare och då återstår ”my coaches”. Och där är José Mourinho den tredje managern i rad som av någon outgrundlig anledning väljer att i princip bygga sina startelvor kring den snart 31-årige kaptenen. Detta trots att den störste av managers redan för över tre år sedan försökte göra sig av med honom. Vad beror detta på? Vad ser managers som Moyes, Dödgrävaren och Mourinho som vi noviser inte ser? Och varför kan dom inte berätta det? Tänk om samtliga tre kunde få en halvtimmes-timmes airtime var där de satt och förklarade exakt vad som gör att Rooney fortfarande anses som ovärderlig för Manchester United. De kunde gå in på detaljnivå, rita något stapeldiagram eller vifta med koner – de kunde göra vad fan de ville, bara VI FICK VETA. Istället är vi, som inte är lagkamrater, managers eller människor nära Wayne Rooney helt uppe i det blå.
I morgon väntar vårens ligavinnare på Old Trafford och jag skulle bli ytterst förvånad om Wayne Rooney inte startar matchen. Ytterst. På gränsen till chockad. Och det är ju fullkomligt bisarrt att man ska bli häpen när en spelare som inte presterat på flera år får spela vecka ut och vecka in. Alexander Büttner kan ju inte fatta någonting. Och detta trots att han spelade från start mot Northampton (Jag lägger dock in en brasklapp här för att Mourinho varit smart nog att spela honom där för att kunna använda det som ursäkt för att ”vila” honom i morgon).
Nog om Wayne, och lite fokus på själva matchen. Debaclet mot Watford senast har gjort att det här är en match United, må vara att det bara är september, absolut inte har råd att tappa poäng i. Leicester har som väntat fått en reaktion i höst och lär vara långt ifrån titelracet, men United ska givetvis åtminstone hålla skenet uppe ett tag till. Och då ska Leicester hemma bara viftas bort.
Nu är ju United v. 2.0 inte ett lag som viftar bort lag på beställning. Och med tanke på att Rooney startar lär laget formeras utefter hans lagstadgade #10-position (innan det börjar gå åt helvete och han skickas ut på en kant). Jag ser detta framför mig:
DDG
Valencia – Bailly – Smalling – Shaw
Carrick – Pogba
Mata – Rooney – Rashford
Zlatan
Uteslutna är Martial (på grund av skada), Lingard och Henrikh (på grund av uppvisad oduglighet) och Fellaini (han är Fellaini). Det ger inte så mycket spelrum för Mourinho från mittfält och framåt. Visst, Herrera skulle kunna jobba in sig, men lär knappast peta vare sig Pogba eller Rooney – och spelar inte Carrick åtminstone en timme nu lär han aldrig göra det.