Embed from Getty Images
Everton är ett sånt där jävla lag jag aldrig ser fram emot som motståndare. Det finns oftast ingen logik i deras insatser mot United. Lynniga typer, där på Merseyside. I höst har dom varit exakt lika opålitliga som vanligt och det är svårt att ana hur matchbilden kommer att se ut. Förra säsongen vann vi med 3-0 där, säsongen innan förlorade vi med samma siffror. Ja, ni fattar.
Klart är i alla fall att det inte blir lätt att vinna. Everton har inte torskat hemma i ligan sen i mars. Och så har dom vunnit 2 av sina 13 senaste borta. Vi kan konstatera att det således är ett helt annat lag att möta i Liverpool än utanför.
Tack och lov är Wayne Rooney indisponibel. Dels tar det inte fokus från nåt annat, viktigare, och dels är han ju som regel bedrövlig när han väl får spela på Goodison.
Eftersom det ”bara” är Luhansk på schemat kommande match är det inget att göra än att gå all in med det bästa som finns att tillgå. Och det är ju faktiskt nästan alla.
Det viktigaste är i alla fall att Hamlets grabb ska spela. Skäl för avsked annars för hans närmaste chef.
Min elva:
DDG
Valencia – Jones – Rojo – Blind
Mkhitaryan – Herrera – Pogba – Carrick – Martial
Zlatan
Efter förra poängförlusten kändes det helt klart som att seriesegerchanserna, som ju trots 2 x fläsket från en del spelbolag var rätt slimma från början, försvann. Det tror jag redan innan jag tror på väntat poängtapp i morgon. Skulle det bli så är det bannemej en fight med inga andra än West Bromwich Albion om platserna bakom topp 4.
Så ser det ut. Manchester United anno 2016-17.
Men precis som vi blev vana vid att vinna decennierna dessförinnan, lika vana är vi vid att inte göra det nu.