Senaste dagarna har sett flera klubbar göra bra köp och andra skjuta sig själv i foten. Vissa affärer är inte klara, men lika oundvikliga som att Richard Dunne har spelat klart i City.
Här är min dom på några backaffärer:
- Stephen Warnock (Blackburn-Aston Villa). Martin O’Neill har blivit besatt av engelsmän – snart kan han köra ett helt lag med bara engelska spelare utan att behöva förklara sig. Warnock är habil, blixtrar till ibland med strålande insatser men ingen diamant. Okej köp. Men O’Neill tvingas ju konkurrera ut den andra engelske vänsterbacken i laget, Nicky Shorey, för att få in Warnock.
- Joleon Lescott (Everton-Man City). Ett fullständigt vansinnigt högt pris (300 miljoner), men bortser man från det (vilket City förstås gör) så har Hughes gjort det han var tvungen att göra: Förstärkt ett mittförsvar som bara väntat på att rämna. Senast jag såg en match i England gjorde Lescott mål. Han kommer att göra fler. Ett kanonköp men givetvis hade Lescott struntat totalt i City om inte araberna viftat med checkhäftet.
- Pascal Chimbonda (Spurs-Blackburn). Den här mannen blir jag inte klok på. Han fick hybris när han var i Wigan, köptes av Tottenham, såldes av Tottenham, köptes av Tottenham och nu säljs han av Tottenham. Det är inte klokt. Och jag kan inte minnas att han briljerat rejält sedan Wigantiden. Men i Blackburn behöver han inte briljera, där är han i gott sällskap av spelare som inte vet vad ordet betyder.
Och så några rykten:
- Carrick byts mot Modric. Vore sinnessjukt. Att det till och med spekuleras i att United skulle hosta upp 150 miljoner PLUS Carrick för Modric … öh. Troligt.
- Anderson till salu. För tidigt. Är han lika dassig och dålig i temperamentet runt jul kan han packa och dra.
- Robben till United. Där är jag kluven. En fantastisk spelare – men han hade chansen att komma tidigare och tog den inte. Sen måste han ha myglat med sin födelseattest också och sånt gillar jag inte. Men jag skulle samtidigt inte bli irriterad om han kom.