Vi börjar med Fergie: ”There’s a lot of embarrassment in the dressing room … I’ve never lost a game 6-1 in my life.”
Jag har inte mått så dåligt över att ha sett en match med Manchester United i hela mitt vuxna liv.
Och jag har sett en del.
Jag har varit arg, besviken, irriterad, uppgiven … ja, allting, förr. Men aldrig känt mig så förödmjukad. Aldrig. Det hade varit illa nog om det var Barcelona som kom hit/dit och gjorde 6-1. Nu var det Manchester City.
Jag brukar inte vara den som hoppar på tåget och drar förhastade slutsatser och gör det inte nu heller, men det uppstår en ENORM fråga efter 1-6 hemma mot värsta titelrivalen: Hur i hela fridens namn ska United återhämta sig efter det här?
Det är ju brutalt. Tänk så många gånger vi slaktat lag så här – och sen få det här i fejset. Jag mår fysiskt illa.
Men det är nu laget, klubben behöver fansen som allra mest. Det är nu vi ska stå enade, stadiga. Och Fergie brukar alltid prata om att det viktigaste för att vinna titeln är att reagera rätt efter förluster. Nu står han inför sin största utmaning sedan Mourinho kom till London.
Det här behöver rättas till.
Bra:
- Jorå, här är det lätt att krysta fram något. Att Carlos Tevez inte firade detta var rätt skönt.
- Danny Welbeck behöver inte skämmas lika mycket som sina lagkamrater. Faktiskt en helt okej insats från honom, framförallt det jag såg i andra.
- Fletch avslutning. Klass.
- I princip allting annat. Vi såg ut som ett Bolton, ett Everton … ja, allting annat än Manchester United.
- Jonathan Evans. Det går inte att bortse från hans insats vid utvisningen (och att han gav bort bollen vid 0-1). Det förstörde rätt mycket även om vi faktiskt ryckte upp oss temporärt efter den. Vi kommer inte ifrån hans dippar. Han är bra när han är bra, men han lyckas alltid på något sätt sabba det han bygger upp med såna här grejer. Skärpning.
- Anderson. Herregud, vilken match. Sämst på planen?
- Nani och Young? Young var bra första kvarten mot Richards, men sen … Nani? Vad pysslade hans inläggsfot med?
- Rio d.ä sista fem. Skämde ut sig fullständigt. Vid Dzekos första, till exempel, stod han bara och blängde. Pinsamt.
- 1-3 hade varit jobbigt, men gått att förklara. 1-6 … det är inte acceptabelt.
Annars?
- Lyssnade och tittade, som vanligt, på Premier League HD för att slippa höra Holmgrens skitnödiga kommenterande. Men där fick jag Danny Mills i fejset. Det vore som att som Cityfan höra Gary Neville kommentera (förutom i dag då Cityfansen väl hade gett en miljon för att höra Neville). Bland annat gav han James Milner ett lysande omdöme ”han är 8 av 10 varje match. Jämt”. Eller hur, Danny?
- Undrar vad Nasri tänkte på bänken. Tänkte han: ”hade jag valt klass istället för pengar hade jag startat den här matchen”? Det borde han ha gjort.
- David Silva. Mäktig. Assen till Dzekos andra var säsongens passning. Och han platsar inte i Spaniens förstaelva …
- Vi har inte gjort en kanonmatch sedan 5-0 mot Bolton. Den spelade vi 10 september. Då gick Tompa Cleverley sönder.
- Roligt att så många Arsenalfans firade 3-1-segern mot Stoke med att koncentrera sig på vår förlust. Och körde 6-1 på fullaste allvar i fejset på oss. Man kan inte annat än skratta åt det.
- Och som Darren Fletcher sa efteråt: ”Det gör ont att förlora så här, men det är fortfarande bara tre poäng”.