Tvåa i fucking ligan på målskillnad.
Noll titlar om vi inte räknar Community Shield och det här är väl den enda säsong vi kan göra det när Liverpool-fansen försöker glänsa med sin trams-cuptitel.
Så hur bra var vi egentligen?
Det är dags för bloggen att slå fast det en gång för alla. Vi gör det med följande betygskala:
5: Magi. Ren och skär sådan.
4: Utomordentligt bra.
3: Bra. Varken mer eller mindre.
2: Godkänd.
1: Uselt. Skärp dig eller byt klubb!
Målvakter.
David De Gea – 3.
Började darrigt så klart med tanke på flytten till en annan och mer tillåtande liga. När han dessutom ser ut att vara 1,70 lång och väga 45 kilo gör det inte saken lättare. Inte heller underlättade det att den gamle hamnarbetarsonen valde att slänga in dansken då och då heller. Men när Lindegaard blev skadad hade han inget val och med det förtroendet spelade han upp sig och gjorde dessutom säsongens räddning på Matas skott.
Anders Lindegaard – 3.
Imponerade när han fick chansen. Ingen supermålvakt, inte alls samma potential som spanjoren, men en ytterst kompetent back-up.
Ben Amos – 3.
Svårt att ge någonting annat. Har ju inte direkt staplat matcher på hög, men jag kan inte minnas att jag sett honom gör ett misstag när han väl fått stå.
Försvarare:
Rafael – 3.
Jag ger mig inte här. Får han kontinuitet och rutin är det här vår högerback för de närmaste tio åren. Blandade och gav igen, men är inte lika het på gröten som han var exempelvis när han åkte ut mot Bayern.
Jonny Evans – 4.
Skrev så här i höstas: ”Efter sin avgrundsdjupa formsvacka, vilket en spelare inte får ha i Manchester United, förra säsongen är det här kanske Jonny Evans viktigaste nio månader i karriären.” Det går inte att bli annat än imponerad över att han knöt näven så pass hårt i fickan (inga fotbollshorts som har det?) och bjöd på den här säsongen. Keep it up Jonny!
Rio Ferdinand – 3.
Den gamle där bak gjorde faktiskt 30 matcher i ligan, 79 procent av samtliga. Flest sedan säsongen 07/08 då han gjorde 92 procent. Helt otroligt med tanke på alla skadebekymmer. Har ibland svårt att acceptera – och anpassa sig efter – att hans speed försvunnit och det satte honom på pottan några gånger. Men under våren var han den nygamle Rio igen. Och fortfarande en av Englands bästa mittbackar, Roy. Det visar om inte annat att han bara hoppat in i 3 av sina 267 ligamatcher för United.
Patrice Evra – 3.
Inte lika märkbart nere i en svacka som han var efter VM 2010, men han har inte återhämtat sig lika mycket som vi hade hoppats. Ändå kapten, ändå stabil, ändå en habil säsong som han efter Suarez-attacken erkände var hans svåraste hittills.
Phil Jones – 2.
Som jag skrivit tidigare: Började säsongen magnifikt och med sina expresstågruscher á la Duncan Edwards förstod vi att vi hade fått en guldklimp. Sen fick han spela för mycket och på för många positioner och en 19/20-årig Erlingmark i en klubb som United håller inte.
Chris Smalling – 3.
Det här, mina vänner, kommer att bli Englands nästa stora mittback. Har allt. Elegant, snabb, teknisk och – lång. När Rio lägger av, eller flyttar, efter kommande säsong (vilket jag utgår ifrån) är det Chris som ersätter. Inget snack om saken.
Fabio – 2.
Nej, det vill sig inte riktigt för Fabio-pojken. Behöver en hel säsong någon annanstans för att verkligen kunna utmana. Om nu inte Fergie köper in Baines. Då kan Fabio lika gärna flytta direkt.
Nemanja Vidic – 3.
Börjar alltid en säsong på 3 för att ofta arbeta sig uppåt. Den här gången hann han inte med det. Litar benhårt på att Oh Nemanja är sitt gamla jag när säsongen drar igång.
Mittfältare:
Antonio Valencia – 4.
Stundtals magisk. Stundtals försiktigt. Mer magisk än försiktig. Ligans främste högerytter när han är i slag, inget snack om saken.
Nani – 3.
Jovars, årets mål räcker långt. Men i och med Valencias fina form har han åter – när han väl fått starta – skickats över till vänsterkanten där han inte är hälften så farlig som han är från högersidan.
Michael Carrick – 4.
Briljerar sällan längre med långa svepande målgivanded passningar eller kanonskott i krysset. Men oj så stabil han varit. Sällan skadad, sällan dålig. En skymf att han inte togs ut av Roy. SKYMF.
Anderson – 2.
Till och med jag börjar ge upp hoppet om Ando nu. Inte så mycket för hans fotbollskunnande för i början av säsongen så var han verkligen på gång. Men hans skadelista är för betungande. Kan faktiskt vara dags att kila över till en annan klubb med andra fyspersoner och läkare för ett av våra dyraste nyförvärv ever.
Tom Cleverley – 2.
Behandlades som en gud av fansen när han saknades. Behandlades lite som persona non grata när han väl var tillbaka, vilket skedde utan förklaring. Ibland satt han ju inte ens på bänken. Ändå förstås en framtidsman som spelar den moderna fotbollens mittfältsspel.
Ashley Young – 3.
Ibland briljant, ibland skadad. Och attackerad av alla ABU, all media och även av Unitedfans för sitt lätta fallande. Jag håller med i stor utsträckning även om behandlingen av honom är väldigt orättvis. En av ligans allra bästa set pieces-spelare och jag hoppas att Vidic och Evans/Smalling kan utnyttja det mer nästa säsong.
Ryan Giggs – 2.
Ingen starter på innermitt längre, även om Fergie kör honom som det då och då och han glimtar fortfarande till och han producerar ju de facto en handfull ass varje säsong. Dock mer inflytande när han ger sig in från bänken och härjar. Gjorde sin kanske sämsta halvlek i livet under säsongen. Oerhört viktigt som så kallad kulturbärare.
Paul Scholes – 3.
En comeback det tycktes mycket om. Svaghetstecken tyckte en del, ”haha” tyckte Fergie om det. Jag är väl någonstans mittemellan. Men den Scholes som kom tillbaka efter ett halvårs uppehåll var bättre än den Scholes som avslutade karriären halvåret innan. Men hans högstanivå är inte vad den en gång varit. Han kan dominera mot Stoke, Wolves och grabbarna. Men när det börjar brännas är inte Scholes anno 2012 den spelare jag vill se som en startspelare i United.
Park Ji-Sung – 1.
Här har fallet gått tämligen fort. Vinner inte längre några matcher han startar i. Bjuder inte på något spektakulärt. Springer mest runt i tomrum.
Darren Fletcher – 2.
Ett tragiskt kapitel, men en lättnad att få en förklaring till dels varför han åldrats 30 år och dels varför han spelar som att han åldrats 30 år. Önskar innerligt att han kommer tillbaka.
Anfallare:
Wayne Rooney – 4.
Tänk att den här pojken sannolikt under 2014 blir bäste målskytt i United genom tiderna (han har 58 mål kvar till Bobby Charlton). Det gör det ännu mer smärtsamt att han egentligen inte ville vara kvar. Hade en kanonsäsong målmässigt, men spelmässigt har vi sett honom bättre. Får vi bara innermittfältare och läkare/fystränare som håller så att han slipper hänga på innermittfältet så får vi säkert se en bättre Wayne till hösten.
Daniel Welbeck – 3.
Det finns väldigt mycket boll, som det heter, i den här grabben. När han får ordning på sina spindelben och kan upprätta ett kontinuerligt samarbete med Rooney är han en world-beater. Det ger jag mig den på. Fortfarande väldigt rå, som det också heter. Men när han levererar, som det också också heter, då gör han det ordentligt. Så sjukt kul med en anfallare från de egna leden.
Javier Hernandez – 2.
Second season syndrome i viss mån för Javier. Velade mellan 2 och 3 här, men efter första säsongen satte han ribban högt. Lite för dålig bollkontroll, lite för många offsidespringningar, lite för många chanssumpningar drog ner betyget. Känslan nu är att han är en hetare och bättre bänkspelare än Welbeck. Blir spännande att se hur hans tredje år blir. Vet garanterat om att han måste höja sig för att ta sig förbi Welbeck.
Dimitar Berbatov – 5.
Så klart. Alltid.
* Låt oss då se var våra spelare hamnade i den statistikliga som Premier League använder sig av.
Här har ni direktlänken till Unitedspelarnas placeringar.
Det visar om inte annat att ens egen uppfattning om hur spelarna sköter sig inte alltid överensstämmer med hard, raw facts.
