Jag är inte den som är den utan noterar också att det faktiskt snart är slut på 2012.
Det betyder att drygt fyra månader är avverkade och att det är fem kvar. Dags för bokslut således, men vi gör förstås inte något så galet som att kolla händelser under kalenderåret 2012. Såna prylar uppfinns bara för medias gullepojkar på iberiska halvön.
Här kör vi bara hösten, så klart.
Vackraste återkomsten.
Darren Fletchers så klart. Oavsett hur många titlar vi vinner – eller inte vinner – i vår så har ändå det största varit skottens comeback efter den allvarliga magsjukdomen. Det ultimata vore förstås att få se honom höja bucklan.
Jämnaste spelaren.
Rafael da Silva. Bloggen har i flera år hållit den bäste av tvillingarna högt och nu kan vi äntligen på fullaste allvar säga att han etablerat sig. Och han krönte givetvis alla sina framgångar med att dra en hamstring. Lika självklart som att folk blir chockade över snö på vintern.
Talk of the town i början av säsongen.
Straffmissarna. Rooney, van Persie, Hernandez … en av de enklare uppgifterna för en anfallare blev plötsligt en av de svårare.
När United mötte Batman.
Vackraste övergången.
Arsenal är visserligen vana att tappa kaptener, men det händer inte särskilt ofta att dom packar sin Londonlya för att flytta till rätt del av Manchester. Ruud och OGS har fått en värdig arvtagare. Nu börjar det bli helt normalt att se en ny kanonavslutare i #20. Att han dessutom är fullständigt överjordisk i target man-spelet gör ju att ståpälsen aldrig lägger sig.
Överfallet.
Ashley Williams hävdade så klart att det inte var medvetet. Men det är hundra procent medvetet. Tur i oturen – eller inte – att van Persie halkar till när han kastar sig upp. Överfallet gav dessutom fansen en chans att förbättra sina ramsor efter Fergies uttalande om att RvP kunde ha dött. Det hade varit ett jäkla ovärdigt sätt att kila vidare på.
Rycket!
Mest underskattade som än en gång ”plötsligt” får credd.
Michael Carrick. Hade ett par fina säsonger i början av sin United-karriär, sen flyttades han ned några meter i planen och var anonym. För att återkomma och bli Uniteds mest givna mittfältare. Här bryter vi lite mot reglerna och tar en 2012-jämförelse: Geordie-pojken slog 3226 passningar i år – 577 fler än någon annan i hela ligan.
Roligaste gif:en.
Satan, vad irriterad jag hade blivit.
Flying without wings.
Efter 26 år med yttrar som själva grundfundamentet i alla framgångar dök det helt plötsligt upp ett lag utan vingar mot Newcastle i ligacupen. Fergie experimenterade med blandade framgångar, men verkar ha lagt det åt sidan. Kan vara roligt att plocka fram ibland, men inte i avgörande lägen. Det sitter i ryggmärgen hos spelarna att ha en gubbe att lägga ut den på.
Andos semester.
Under ett landslagsuppehåll valde en av våra spelare att ta semester. En brasse. Han flög till Dubai och … ja, käkade.
Mest efterlängtade comebacken.
Två gånger om har vi fått se Vida återvända. Det lär bli fler med tanke på att människan inte är gjord för att använda bara två ben. Knän borde avskaffas. Kommer Vida tillbaka i formen och till den förmåga han besitter och håller sig hel i vår kan jag nästan här och nu garantera att det blir minst en titel. Den enskilt viktigaste spelaren i defensiven.
Wow-känslan nummer 1.
Inte mycket att diskutera. Plastpojkarna med oljepengarna fick det här i fejset.
Vanligaste comebacken.
Från underläge förstås. Spelarna har verkligen anammat spelbolagens handikappspel -1 – ibland även -2 – och det har ibland gått så långt att United inte börjat spela ordentligt förrän motståndarna satt ledningsbollen.
Anstormning med stort A.
Hade Spurs-matchen varat en kvart till hade vi slaktat dom med 8-3.
We get all the decisions.
Galnaste spelsekvensen.
Höstens Gary Neville.
Inte för att Paul Scholes har varit helt under isen som Neville verkligen var mot West Brom. Det märks ju aningen tydligare när man som ytterback blir helt uppkäkad. Dessutom har Scholes fortsatt att hitta rätt med passningarna, han slår ytterst sällan bort fler än tre-fyra per insats. Men känslan är att tiden till slut sprungit ifrån vår Ginger Prince helt. Han har inte tillnärmelsevis lika mycket impact ens mot de sämre lagen som han haft de senaste säsongerna. Och det märker han förstås själv också och jag kan inte se någonting annat än att han lägger ned karriären igen i vår. Kanske tidigare om Fergie får en stroke i januari och köper en innermittfältare.
Honom vill vi se mer av.
Nick Powell. Fergie köpte ju faktiskt en mittfältare i somras, en ersättare till Paul Pogba som redan som tonåring fick en stroke och skaffade Mino Raiola som agent. Det är för mycket att begära att han ska ta över efter Scholes redan i höst … eller? Scholes slog igenom som 20-åring 1994-95-säsongen då han gjorde 17 matcher och satte 5 mål. Powell blir 19 i mars …
Nya, oväntade anfallsvapnet.
Förutom att Robin van Persie gör mål har holländaren dessutom infört ett nytt sätt att hitta nätet på för Alex & co: Hörnor. United är överlägset bäst på att sätta bollarna på det sättet den här hösten och det är ju fascinerande med tanke på hur usla vi varit på det under flera säsonger.
In the freezer.
Det ryktas och ryktas att Nani och Fergie inte drar jämnt. Och att Nani i somras gjorde sig oanträffbar när Zenit ville snacka övergång. Fergie anklagade ju portugisen för ett av Chelseas mål i ligacupmötet. Dessutom ska ju Nani ha örfilat Davide Petrucci och en övergång i januari kan vara på gång även om Fergie häromdagen sa: ”His contract’s not up for a year and a half. Yes, absolutely [he has a future at the club]. Why would I want to let him go? Obviously his people have been negotiating with [chief executive] David [Gill] about a new contract but I don’t know what stage we are at with that. But we won’t be letting him go.” Japp, och du skulle som bekant inte sälja ens ett virus till Real Madrid.
En sorglig soppa. En Nani i toppform är en av ligans bästa spelare.
* Happy New One allihopa! Det har varit ett sant nöje att skriva för er och 2013 lär bli minst lika roligt!
