2004 var jag så här bitter senast. Bitter på en domares insats i en cupmatch.
Då mötte Ferguson Mourinho, precis som i kväll.
Det var dock en annan José, en sån som sprang längs hela långsidan och inte riktigt visste hur man skulle föra sig på Old Trafford.
Och då var det en linjedomare jag kanaliserade ilskan emot, mannen som helt felaktigt hade dömt bort Paul Scholes 2-0-mål.
Det var värre då än det är i dag, men det är illa nog.
Det var tio år sedan jag kände samma känsla. Det här slår till och med Agüeros 3-2 på stopptid i våras, för det var mer väntat.
Makalöst:
- Hur det här United kan förvandlas från en attackerande mördarmaskiner till skickliga försvarsspecialister.
- Att denne Ryan Giggs, 94 år i höst, kan vara så bra mot spelare av den kalibern. Han gjorde sin ETTUSENDE SENIORTÄVLINGSMATCH MOT SPELARE SOM ÖZIL, RONALDO OCH ALONSO OCH VAR BÄTTRE ÄN SAMTLIGA.
- Daniel Welbeck. Igen. En hemvävd Park som tillverkad för big games.
- Diego Lopez. Säg så här: Iker Casillas hade inte gjort 180 bättre minuter.
Champions League-klass:
- Nemanja Vidic. Täckte mins tre Ronaldoavslut i eget straffområde. Utan att blinka. Satte en nickjävel i stolpen också.
- Den lilla anstormningen som 10-manna-United åstadkom. Det var inga småchanser som skapades heller. Rooneys volley över från fem meter var den bästa och den hade han satt om han hade spelat från start. Sanna mina ord.
- Medspelarna borde rimligen påverkas av att Rooney, frisk och o-skadad, petas. Men inte United. Det bara mals på, spelas som enligt planen. Imponerande.
Cüneyt Çakır:
- Han har tid på sig. Nani vrider sig i någon slags kramp som han fått av ansträngningen att sträcka sig efter bollen (typ) och först efter behandling reser han sig. För att syna det röda.
- Det är inte första gången han visar ut någon spelare i sin karriär dock.
- Jag köper det röda OM han visar ut Diego Lopez för dennes knytnäve i fejset på Nemanja i första halvlek. Absolut inte annars. Varenda annan tjomme ser ju att Nani går efter bollen. Det var knappast mer ”serious foul play” från Nani än det var från Lopez.
- Sällan jag sett en sån anstormning av fotbollsspelare som dömde ut ett domslut på en och samma gång: Didi Hamann, Gary Lineker, Albin Ekdahl, Marcus Rosenberg … alla var rörande överens om det idiotiska i domslutet. Att det finns folk som är övertygade om att det var ett rött … well, dom har en del att jobba med när det gäller fotbollskunskaper.
Annars:
- Förutom chocken i att Rooney bänkades var det en ganska väntad elva. Vidic gick före Evans, Cleverley före alla andra och Welbeck gick trots allt för Kagawa.
- Det här med Rooney är värt ett eget inlägg (kommer i morgon), men vi kan redan nu konstatera att hans framtid lär diskuteras hejvilt efter den här PETNINGEN. Intressant att höra Fergie förklara det hela, igen, med att Rooney ”behöver matcher”. Minns 2010 när han stukade foten mot Bayern i Tyskland och veckan efter spelade, näst intill med en fot, i returen. Då behövdes minsann inga matcher. Om det hade varit ett stort beslut att peta Vida i kväll så var det här ett enormt beslut som kommer att skapa ringar på vattnet. Vilket Fergie förstås visste innan han PETADE Wayne. Påminner en del om motsvarande möte 2003 då en viss David Beckham inte heller fick spela från start.
- Fergies knuff på kitman-Albert sedan han sett Cüneyts röda till Nani var en syn för gudar.
- Raphael Varane må vara en av Europas mest lovande försvarsspelare. Men när han gick ut mot Nani strax innan 1-0 var han inte det.
- Roy Keane kan inte släppa att Fergie skeppade iväg honom utan påstod i ITV att det röda kortet var helt rätt. Okej, Roy, vi fattar att du är tvärtemot jämt. Jämt. Men släpp det där nu.
- Skickligt av Mourinho att så snabbt utnyttja det numerära överläget. Schwopp, schwopp, boom, boom. Blev en enorm press direkt. Hade vi hållit emot i tio minuter till så hade det kunnat se annorlunda ut. Hans snack efteråt kan man också tolka som man vill: ”The best team lost”. Han lämnade sannolikt in sitt cv innan han drog också.
- Vi fick anledning att ångra missarna i slutet på Bernabeu. Och domarens val att inte skicka Varane av banan där.
- Strålande att Henrik Strömblad efter 15 SEKUNDER i första halvlek och 35 SEUNDER i andra halvlek förklarar förutsättningarna för matchen. ”Det är alltså bara ett 1-1-resultat som tar det här till förlängning”. No. Shit.
- Unitedspelarna gick molokna genom mixade zonen utan att ge intervjuer: ”We are not allowed to say anything” kläckte Nani ur sig ändå aningen motsägelsefullt. Och Phelan ersatte Fergie på pk:n.
- Ronaldo firade inte sitt mål särskilt mycket – inte vad jag såg eller hörde i alla fall, stängde av ljudet direkt när han satte den – och det påverkade mig inte alls. Inte det minsta. Hade det varit 11 mot 11 hade det gjort det. Nu var jag alltför tom på insidan. Han såg också rätt tom ut, CRille, efteråt. Inte riktigt det sätt ens han ville avgöra på. Det är lite som den här klassikern: ”Vill du vinna på fusk, eller?!”
Sen:
- Det bästa plåstret på såren är förstås att ta en dubbel. Bring on Chelsea!