Make or break. Eller status quo.
David Moyes har på onsdag kväll läge att rädda sitt ansikte, i viss mån en del av säsongen och framförallt köpa sig tid. Men det är inte Scarborough på Old Trafford som står i vägen. The mission är aningen jobbigare än så, men samtidigt är också belöningen mycket större.
Det glädjer mig oerhört att läsa att vår coach, The Chosen One, inte förringar vikten av att veta hur laget ska spela. I går kunde vi läsa bland annat detta från honom på manutd.com:
”Tactics is something that I am looking at and thinking about”.
Pris ske Gud!
Meningen är givetvis tagen ur sitt sammanhang, men just taktiken är ju det som Moyes kanske kritiserats hårdast för under sitt första år under en av världens största luppar. Med 1-1 mot världens kanske bästa lag fick han lite upprättelse, han kunde använda sina Evertontankar mot ett topplag och lyckas, men nästa steg är inte att bara ligga på kontring med nio man i försvaret. Det är att kunna bryta sönder lag med en offensiv som utgår från större bollinnehav. Till onsdagens retur säger Moyes själv att han funderar på att gå in i matchen med en annan inställning:
”Tactically, I thought we played very well on the night. But I have got to say, in the second game, we might need to think differently, look at it in a different way to the first game.”
Frågan är hur han resonerar då. Det kan knappast bli fråga om någon offensiv, för kör man inte det hemma mot Bayern lär man inte göra det borta. Jag har svårt att se hur annorlunda det egentligen kan bli med de spelare United har tillgängliga. Möjligen att man med en mer djupledslöpande Hernandez – än en statisk RvP eller en bollhämtande Rooney – kan trycka ner Bayerns backlinje lite, men samtidigt kommer ju tyskarna att ha så mycket boll att skillnaden inte blir mer än marginell. Rooney kommer givetvis att spela, men frågan är då var? Som striker eller som släpande? Hernandez funkade utmärkt häromdagen, men det är skillnad på ett Newcastle i spillror och de tyska mästarna.
Jag tror utan tvivel att Büttner och Giggs kastas ut jämfört med senast och att Evra tar plats. Däremot är jag helt lost till vem eller vilka som ska hänga med Carrick på mitten. Fletcher hade varit att föredra, men 90 minuter på St James’ gör att jag tar det för otänkbart att han inleder. Han har ännu inte startat två matcher i rad sedan comebacken. Fellaini vill jag inte se och då är alternativet till Giggs helt enkelt Tompa Cleverley. Eller Phil Jones. Phil Jones! Jupp, jag har fått feeling för att The New Big Dunc flyttas upp för att klistra fast sig vid utpekad Bayernlirare på Allianz (kanske gnaga på Lahms sulor). Om han nu överhuvudtaget spelar, med tanke på att han gjort inte mindre än ÅTTA 90-minutare de senaste 28 dagarna (fler än Anderson mäktat med de två senaste åren, för övrigt).
Jag tror att Moyes vägrar lyssna på mig och trycker in sin afrotank i någon slags elva ändå. Typ så här, i någon slags 4-6-0-uppställning:
DDG
Valencia – Rio/Smalling/Vidic – Evra
Carrick – Fellaini – Jones
Kagawa – Rooney – Welbeck
Framåtalternativen är få: Young och RvP är skadade, Nani är inklädd i kylklampar och Januzaj har bara spelat i en enda CL-kamp på hela säsongen. Javier Hernandez? Mer impact-panic-sub-läge, va?
* Evans comebackar med U21 i kväll! Tillbaka till CL-semin mot Atlético!